- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / V. Karl XII:s tid från 1710 samt den äldre frihetstiden 1709-1739 /
335

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efter hemkomsten - Karl XII:s sista fälttåg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som berättar. »Men sedan Hans Maj:t spisat
middagsmåltid och avhört aftonsången, satte Hans Maj:t sig uppå hästen,
Engländaren kallad, och red upp uti approcheringen.»

Här skulle en ny löpgrav utföras i spetsig vinkel mot den
redan färdiga. En trovärdig berättelse om vad som nu hände
ha vi av ett ögonvittne, dåvarande löjtnanten vid
fortifikationen Bengt Vilhelm Carlberg, som sedermera avancerade
till överste och länge verkade som stadsarkitekt i sin
födelsestad Göteborg. Han dog år 1778 vid åttiotvå års ålder och
kunde således ännu under tredje Gustavs dagar för ett yngre
släkte förtälja, vad han med egna ögon sett av salig kungen
och hans hjältedater. Vad tillkomsttiden för denna
berättelse beträffar, har man Carlbergs egna ord på att den
blivit nedskriven kort efter händelsen. Slutredigeringen gjorde
han emellertid först på äldre dagar, sannolikt år 1768.

Arbetet på löpgravarna brukade börja i skymningen. »Men
denna afton», skriver Carlberg, »såg det nog omineust[1] ut:
allt gick långsamt, tungt och trögt. Arbetarne blevo längre
borta, än vanligt var, däröver Hans Maj:t åtskillige gånger
viste sig orolig till sinnes och skickade den ena efter den
andra till uppställningsplatsen att efterfråga, vad hinder som
vållade dröjsmålet. Jag blev ock tvenne gånger av Hans Maj:t
anbefalld med de order: ‘Gå och se, vad de söla efter!’»

För att lugna konungen yttrade den franske översten
Maigret, som ledde belägringsarbetena: »Ers Maj:t kan vara
lugn: inom åtta dagar överlämnar jag fästningen eller mitt
huvud», vartill Karl leende genmälde: »Vi få väl se.»

Vi låta nu Carlberg fortsätta: »Änteligen, efter långt
väntande, kom manskapet med deras tilldelte officerare
anmarscherandes in uti den förut färdig gjorda linien.»

Därifrån stegade Maigret ut den linje, där den nya
löpgraven skulle gå fram. Efter honom följde soldater, vilka
lade ut faskiner i rät linje, uppställde skanskorgar, som
de skulle fylla med jord för att få skydd, och började gräva
den nya löpgraven.

Svenskarne hade nu kommit så nära fästningen, att de
voro inom skotthåll för de belägrades musköter, och
norrmännen underhöllo också »hela natten igenom en ständig


[1] Olycksbådande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/5/0347.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free