Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efter hemkomsten - Har Karl XII fallit för en lönnmördares kula?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
För övrigt fann man till sin förundran, att den
döda kroppen nästan alls ej undergått någon förvandling
sedan 1746. »Det enda, som genom tidens längd på dessa
femtiotre år mera nalkat hjältens kropp till den allmänna
förstöringen, var, att nedre delen av näsan eller den som består
av brosk hade mycket sänkt sig, kanske även just genom
tyngden av den kryddyna, som så länge bibehållit den och
betäckte ansiktet, likasom flere dylike kroppen för övrigt
nedsänkt mot kistans botten.» Svepningen befanns »till
förundran så vit och conserverad, som om den hade nyligen
blivit ditlagd. Alla närvarande rördes uti mer än ett
avseende», heter det i protokollet.
Meningen med denna besiktning var icke att undersöka
skottskadans beskaffenhet. Men en av officerarne i konungens
svit ville ändå fram och taga bort en av plåsterlapparna vid
tinningarna. Men då fattade Gustav Adolf honom häftigt
i armen och förhindrade det, ty, som det mera högtidligt
uttryckes i protokollet, »konungen ville ej oroa hjältens ben
med vidare efterseende av blessurerne under plåsterlapparna,
helst efter så lång tid hela ansiktet kunde därav nedfalla».
En vetenskaplig undersökning av hjältekonungens döda
kropp blev ej företagen förrän i augusti 1859. Den förrättades
av professorerna A. A. Retzius och C. G. Santesson vid
Karolinska institutet samt förste livmedikus D. V.
Lundberg i närvaro av konung Karl XV, statsråden, riksarkivarien
och riksantikvarien, professor Anders Fryxell m. fl.
Vid denna undersökning lossades hudbetäckningen från
tinningbenen, så att man kunde få en riktigare bild av den
verkliga skottskadan, än vad fallet varit år 1746. Det visade
sig nu, att de fasta benkanterna kring skotthålet voro på
vänster sida skarpa i yttre randen, alltså avslagna snett
inåt, medan de på höger sida voro skarpa i inre randen,
alltså avslagna snett utåt. Även andra tecken visade,
att på höger sida påtryckningen verkat inifrån.
Följaktligen ansågo sig de sakkunniga berättigade till den
slutsatsen, att den dödande projektilen gått in genom vänstra
tinningen och ut genom högra. Att döma efter högra hudhålets
nästan cirkelrunda form har den sannolikt varit en
musköt- eller möjligen en karteschkula, icke en bombskärva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
