Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Det stora nordiska krigets slutakt och ständerväldets grundläggning
- Svenska armén utrymmer Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Svenska armén utrymmer Norge.
Huvudarméns återtåg.
DAGEN efter Karl XII:s fall sammankommo de svenska
generalerna till krigsråd under ordförandeskap av prins
Fredrik av Hessen, som nu var högste befälhavare.
Fastän allmänna åsikten var den, att fästningen skulle falla
inom åtta dagar, beslöt man upphäva belägringen. Den ende,
som skall ha talat för fortsatt krig, var Karls systerson,
hertigen av Holstein-Gottorp. Det norska fälttåget hade aldrig
varit populärt inom armén. Redan från början hade allmänna
meningen inom Sverige varit mot ett vinterfälttåg i det karga
grannlandet med dess oländiga terräng. Också hade armén fått
slita mycket ont, och till följd av den regniga och kalla
väderleken rådde stor sjuklighet. Och nu hade konungens död vänt
allas tankar mot nya mål: litet var ville hem till Stockholm
för att vara med om att ordna tronföljden och det nya
regeringssättet. Allmänt hoppades man också, att den
efterlängtade freden nu skulle komma, sedan Karl XII ej längre stod
hindrande i vägen. Till Stockholm gingo därför allas tankar.
Kommendanten på Fredrikssten fick först den 2 december
genom en överlöpare underrättelse om att Karl XII stupat.
Men han vågade icke tro därpå utan fortsatte med
beskjutningen av fiendens löpgravar. Först den 4 december, sedan
ytterligare två överlöpare berättat detsamma, förmåddes han
sätta tro därtill och sände då ut en avdelning av garnisonen,
»som», enligt löjtnant Carlbergs berättelse, »mitt för svenska
arméns ögon igenkastade en del av de närmast fästningen
uppförde approcher». Detta »påstod ett par timmar under
lek och hoppande. Det var en bedrövlig syn, helst när ingen
nöd eller fara tvingade oss att lämna belägringen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:52 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/5/0383.html
