Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det stora nordiska krigets slutakt och ständerväldets grundläggning - Den nya regeringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oförvarandes in, och när hon får se, vad som står på,
avbryter hon skämtet med dessa ord åt gyckelmakaren: »Hämta
en kudde från kanapén och lägg den under generalens
huvud! Han har så ofta med bror Karl vakat, när vi andra sovit.»
I de nya förhållandena hade Ulrika Eleonora dock svårt
att anpassa sig, ty hon hade levat sig in i enväldets
grundsatser och trodde fullt och fast, att konungen hade sin makt
från Gud direkt. Den nya tiden förstod hon inte alls. Ännu
en månad efter regeringsformens undertecknande erkände
hon i rådet, att hon »ej haft tillfälle att läsa den». Och hon
lärde sig den aldrig. Ulrika Eleonora hade ej lätt för att lära.
Därför berodde hennes handlingar mera på vad för idéer hon
fått i sitt huvud, än på vad lagen föreskrev. Och när
motsägelser hördes från rådets sida mot godtyckliga
regeringsåtgärder, upptog hon dem otåligt som en självhärskare.
De bevekelsegrunder, som starkast bestämde hennes
handlingssätt, voro hat mot systersonen, som hotat beröva henne
kronan, och en gränslös kärlek till hennes gemål.
Bland rikets råd var Arvid Horn givet den främste både
i begåvning och i erfarenhet. Men Ulrika Eleonora
betraktade honom med samma misstro, som Karl XII visat honom
under sina sista år. Ehuru han försiktigt hållit sig i
skymundan, när statsskickets omdaning förbereddes, misstänkte
drottningen honom starkt för att ha varit en av de drivande
krafterna vid konungamaktens inskränkande. Han var också
den av rådsherrarne, som mest bestämt vågade motsätta sig
drottningens egenmäktiga åtgärder. Spänningen mellan
dessa bägge kraftiga viljor växte, och det behövdes till sist
blott en obetydlighet, för att öppen brytning skulle inträda.
Den kom, då drottningen, tvärt emot rådets enhälliga mening,
egenmäktigt lät utfärda befallning om frigivande av ett
holländskt fartyg, som tagits av svenska kryssare. Åtgärden
skedde holländske ministern till behag — han stod nämligen
mycket väl hos prins Fredrik.
Horn förmådde då sina ämbetsbröder att vädja till
ständerna, men där fingo de inget stöd. När han nu såg, att
han icke hade sinnesstämningen för sig, beslöt han
nedlägga det ämbete, som gav honom högsta ledningen av de
utrikes angelägenheterna närmast under drottningen, nämligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
