- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / V. Karl XII:s tid från 1710 samt den äldre frihetstiden 1709-1739 /
402

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det stora nordiska krigets slutakt och ständerväldets grundläggning - Stora ofredens sista år

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Men prästen ställde trumman åsido, och på knä sände han
en tacksägelse till fädrens Gud, som bevarat dem alla med
deras kyrka och hem för fiendehand. Och varje år firades
sedan länge i Hölö kyrka tacksägelsedag för denna underbara
räddning.

Den märklige prästmannen fortfor att verka i sitt kall till
palmsöndagen 1743, då han i en ålder av 86 år steg till häst
för att rida till kyrkan och predika men fick slag och föll av
hästen. Han hade varit gift tre gånger och var fader till
tretton barn.

Även det närbelägna Tullgarns slott blev förskonat från
brand. Men innehållet i den välförsedda vinkällaren och
visthusen läto ryssarne sig väl smaka. När slottsherrn kom
hem, fann han på ett bord ett papper med följande ord:

»Hade jag ej känt dig,
visst hade jag bränt dig.»


Folk i trakten gissade, att det var skrivet av en bondson
från Hölö, som en gång i tiden följt med slottets ägare till
kriget i Finland men där gått över till fienden och troligen
tjänat upp sig till rysk officer. När nu härjningståget
närmade sig hans hemtrakt, veknade hans hjärta, och så lyckades
han rädda fädernebygdens minnesrika Folkungaslott.

Medan förödelsen närmade sig Trosa och Nyköping, var
man även i Norrköping beredd på det värsta. Till stadens
försvar hade landshövdingen, Gustav Bonde, uppbådat
allmogen i trakten jämte det krigsfolk, som fanns att tillgå.
Men antalet därav var obetydligt.

Emellertid växte förskräckelsen i staden för var dag, och
de flesta invånarne började packa in sin redbaraste egendom
för att gräva ned den eller skicka bort den till bekanta ute
på landsbygden. Men så kom på aftonen den 22 juli det ryktet,
att fienden återvänt hem, vilket hade till följd, att den
tillämnade flyttningen inställdes, och följande dag var hela
staden i feststämning. Man kalasade och gjorde sig glad.

Men det vart ett hastigt slut på glädjeruset. På kvällen
den 25 juli syntes det skräckinjagande sken på himmelen,
som betydde, att Nyköping höll på att läggas i aska.

Följande afton anlände 1,500 illa beväpnade bönder till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/5/0414.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free