Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det stora nordiska krigets slutakt och ständerväldets grundläggning - Stora ofredens sista år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
huru en allmoge med fog och lämpa kunde persvaderas[1]
till att fatta mod och samdräktigt sinne att våga sig uti
drabbning». Sådant vore »en syssla, som över herr
generalmajorens begrepp sig sträckte». Man möter här samma övermodiga
militära kastanda, som även inom Urbanowitz’ försvarsområde
och på andra håll hindrade den försvarsvilja, vilken
fanns bland allmoge och borgerskap, att göra sig gällande.
Det straff, som drabbade Zöge för hans oförsvarliga sätt
att sköta sin plikt, blev över hövan lindrigt. Kommissionen
ansåg nämligen, att han handlat icke av otrohet utan av
försumlighet och bristande förmåga. Därför stannade det vid
böter och tre års fängelse.
Från Lövsta gick det ryska plundringståget vidare norrut.
I Gävle, som var närmaste målet, sköttes försvaret av en
beprövad karolin, generallöjtnanten och landshövdingen
Hugo Hamilton, med hjälp av de återstående finska
trupperna under Karl Gustav Armfelts befäl. Här fingo de
4,000 ryssar, som landstego, se framför sig en svensk styrka,
som visserligen var underlägsen i antal men ändå fast besluten
att hålla stånd. Den utgjordes av 1,200 man reguljära trupper
och lika många bönder. Även från Dalarne hade
landshövdingen försökt få hjälp, men dalmasarne vägrade bestämt
att gå längre än till länsgränsen. De uppbådade
allmogemännen voro enligt Hamiltons vitsord »väl tillövade» och
försedda med officerare av finska regementen samt gevär.
Med så beslutsamt folk hade ryssarne ingen lust att inlåta
sig i vapenskifte utan inskeppade sig igen, den 3 augusti,
och återvände söderut. Stockholms skärgård var nu målet
för denna eskader, liksom för den södra. På vägen dit brände
fienderna vad som blivit lämnat i fred under färden norrut.
På ett par ställen mötte de dock kraftigare motstånd, och
då lämnade de trakten i fred.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
