Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det stora nordiska krigets slutakt och ständerväldets grundläggning - Stora ofredens sista år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inför de närvarande, att han icke åsyftat Staël med sina
insinuationer. Skymfen hade dock gått för långt för att
kunna avtvås med annat än blod.
Tordenskiold var emellertid ingen skicklig fäktare. Redan
vid Staëls andra värjstöt trängde vapnet genom bröstet på
motståndaren och skar av pulsådern. Under ropet »Gud vare
min arma själ nådig för Jesu blodiga sårs skull» segnade den
tappre sjöhjälten ned, och inom några ögonblick hade livet flytt.
»Men ingen Bølge gaaer i Kattegattet,
og ingen Brænding slaaer mod Sveas Skjær,
der ikke til hans Heltery har skattet[1],
der ei har seet hans raske Vikingfærd.
Kong Carl og han, de skulde følges sammen
i Livets Tvekamp og i Dødens Fred,
i Daadens Glands og Rygtets Evighed,
thi de var Tvillingskud av Asastammen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
