Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det stora nordiska krigets slutakt och ständerväldets grundläggning - Stora ofredens sista år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fyra stycken fiender mot sig. Nu var fred sluten med tre av
dem, och, vad mera var, på hösten hade det blivit verklighet
av den stora anfallsplan mot tsaren, som man så livligt
hoppats på. Då hade svenska regeringen avtalat i Stockholm
med Englands och Frankrikes sändebud, ej blott att en engelsk
flotta skulle komma till Östersjön och i förening med den
svenska blockera Rysslands nya flottstationer, utan även att
en lantarmé om 70,000 man skulle åstadkommas genom
förenade ansträngningar av alla mot Ryssland intresserade
makter. Sverige, Preussen, Polen och Österrike skulle lämna
trupper, medan England och Frankrike understödde företaget
med subsidier.
På nyåret 1720 började arbetet med den svenska flottans
utrustning, och det bedrevs med så pass stor kraft, som
möjligt var för den svåra penningbristens skull. Många av både
befäl och manskap hade ännu vid 1719 års slut knappt fått
ut mer än ett halvt kvartal av sin lön för året och beklagade
sig bittert över att de icke ägde en bit bröd åt sig och sina
stackars barn. Fram på våren inrapporterade
amiralitetskollegium till regeringen, att många människor av brist på
mat och kläder »dageligen bortsmälta och dö, hörande man
en olidelig klagan av dem, deras hustrur och barn alla dagar
över den hunger och nakenhet, de i denna dyra tiden lida måste».
Redan tidigt på våren 1720 var emellertid den svenska
örlogsflottan utrustad, så långt tillgångarna medgåvo. Då
en engelsk flotta om 20 linjeskepp och 4 fregatter i början av
maj löpte in i Östersjön, kunde svenskarne förstärka den med
11 linjeskepp och 8 fregatter. Huvudstyrkan av den
svenskengelska flottan började blockera Reval, men den engelske
amiralen visade ingen lust att våga något anfall varken mot
fästningsverken eller mot den ryska flottan i hamnen. Vid
alla företag, som det blev fråga om, gjorde han bara
svårigheter, och när tre veckor gått, upphävde han utan vidare
blockaden under föregivande, att han måste segla till Dalarö
för att hämta proviant och dricksvatten. Då måste den
svenska flottan följa med.
Under tiden medan Reval blockerades, hade en rysk
galäreskader gått över från Vasa till Västerbotten, där ingen väntat
sig ett anfall så tidigt på året, och brände Umeå, som nätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
