Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I krigsfångenskap - De svenska krigsfångarne i Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När det sedan med fördubblat raseri kastar sig över den
andra kronan, kommer en åskstråle från himlen och slår
djuret till marken.
Från nyårsdagens festligheter berättar Jost Juel vidare,
hurusom han vid ett tillfälle såg tsaren komma sprängande
förbi honom till häst. »Självhärskarens ansikte var mycket
blekt och hemskt förvridet; det ryckte förskräckligt i hans
huvud, mun, armar, skuldror, händer och fötter, när han
red fram till en soldat, som bar en svensk fana och kanske
icke gick såsom tsaren ville, och med sin blottade värja
högg mannen i handen. Därpå höll han stilla till häst under
samma ohyggliga ryckningar, vred på huvudet, drog munnen
på sned, rullade med ögonen, ryckte på skuldrorna och
sprätte fram och tillbaka med benen. Alla de förnäma herrar
i hans omgivning, som stodo runt omkring, blevo förskräckta,
och ingen vågade gå fram och tala till honom.
Man berättade mig sedan», tillägger Juel, »att orsaken till
tsarens ursinne var, att hans älskarinna Katarina var i
svår barnsnöd och man betvivlade, att hon skulle gå
igenom. Sådana förskräckliga fukter och åtbörder har
tsaren ofta, dock mest när han är vred eller försjunken i
djupa tankar. Ofta, när han sitter till bords och spisar, får
han sådana ryckningar i armarna, att man blir rädd, att han
skall sticka sig i ansiktet med kniv och gaffel.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
