- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / V. Karl XII:s tid från 1710 samt den äldre frihetstiden 1709-1739 /
471

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I krigsfångenskap - De svenska krigsfångarne i Ryssland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

taga till fötters. En stund därefter kommo dock tio, tolv
karlar, beväpnade med påkar, sättande efter våra svenskar
igen. Dahlberg fick ett slag över huvudet, så att han segnade
till marken. Där låg han hjälplös, och våldsverkarne »sprungo
med fötterna på huvudet, bröst, maga, lår och ben, så hela
kroppen med trampande människor var betäckt».

Kamraten lyckades emellertid skaffa hjälp från tyske
ministern, som lät bära den sanslöse Dahlberg in i närmaste
hus och skaffa honom läkarhjälp. Sedan ägnades honom en
öm omvårdnad av hans värdinna, »en gammal ärlig gumma».
Dahlberg säger själv, att hon »viste all den ömhet emot mig,
som en moder kunde visa sitt eget barn, under den tiden
jag ej förmådde vända eller hjälpa mig». Så illa tilltygad,
som Dahlberg var, hade han ännu efter sju veckors förlopp
ej kommit längre, än att han kunde släpa sig fram medhjälp
av kryckor.

Nu hade emellertid den snälla gumman en brorsdotter vid
namn Praskovia Fedorovna, »på deras vis en vacker flicka»,
anmärker vår karolin. »Denna», fortsätter han, »ville hon
smörja mig på halsen, under löften av många stora
förmåner. Jag, som såg mig endast genom hennes trogna och
ömma skötsel kunna komma till hälsan, ingick uti detta
mitt elände samma kontrakt, ifall jag skulle bliva vid
livet, och bejakade allt vad hon mig föreslog.»

När Dahlberg efter tre månaders kärleksfull omvårdnad
blivit så kry, att han kunde gå på egna ben, blandades
emellertid glädjen över tillfrisknandet med bondånger över det
löfte, han givit värdinnan. Ty nu var han i samma dilemma
igen som i Lithauen. »Jag önskade mig hellre döden än att
leva grek och försaka min lära. Skulle jag undvika
själavådan, så måste jag sätta livet i fara» — och det gjorde
han hellre. Han beslöt att rymma från den kärlek, som han
icke på annat sätt kunde undslippa, och hans bägge
kamrater skulle göra honom sällskap. De fingo hjälp av en svensk
adelsman vid namn Stjernereutz, som råkat bli fast för en
ryska och antagit den grekisk-katolska religionen. En natt
lät han föra sina landsmän till en liten gård i trakten av
Moskva. Här förklädde de sig i ryska bondkläder och fingo
till vägvisare en rysk musjik, som skulle föra dem till
finska gränsen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/5/0485.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free