Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I krigsfångenskap - De svenska krigsfångarne i Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I början gick allt bra. När någon mötte de fyra männen och
ville veta, vart de ämnade sig, fick han av vägvisaren det
svaret, att de skulle till Petersburg och arbeta såsom
timmermän på ett hus, som en furst Volkonski hölle på att
uppföra åt sig.
Men om en tid visade det sig, att den ryske vägvisaren
var en skurk och bedragare, som bara ville komma åt
fångarnes pengar; och när han avpressat dem så mycket,
som han ansåg sig kunna tvinga fram, lämnade han dem en
vacker dag ensamma ett stycke väster om Novgorod.
De tre flyktingarne lyckades dock på egen hand taga
sig fram till Pleskov. Men där blevo de anhållna, och
eftersom de gåvo sig ut för att vara timmermän, förde man dem
ned till en brygga, som var under byggnad, för att ge dem
tillfälle att visa sin skicklighet i yrket. »Men som ingen av
oss kunde göra ett hugg», säger Dahlberg, »brast ryssarne
ut i löje, säjandes: ’Fursten Volkonski lärer vilja bygga
ett dårehus och till den ändan förskrivit sådana dåraktiga
timmermän.’» Så slog man rymlingarne i bojor och förde
dem tillbaka till Moskva.
Här blevo de kastade i ett fängelse, som bestod av en
öppen plats, inhägnad med höga palissader. Till sällskap
fingo de »en stor hop med skälmar, som för röveri och andra
bovstycken mistat näsa och öron, havandes en järnring om
halsen med en kedja, vars andra ända var slagen uti en stor
stock, vid pass en och en halv aln lång, den de måtte bära
på axeln, vart hän de flytte sig». I denna belägenhet
fingo svenskarne härda ut i tolv veckor och hade väl fått
sitta där ännu längre, om icke tsar Peter vid det laget låtit
fira sin räddning vid Prut med en allmän fröjde- och
glädjedag, varvid alla fångar släpptes lösa.
De tre olyckskamraterna blevo nu förda upp till
kommendanten, som frågade dem, om de icke ville ge honom en
present, för att han släppt dem lösa. Det ville de förstås gärna,
men de hade ledsamt nog ingenting att ge, förrän de
förtjänat något genom sitt hantverk. När guvernören nu
fick höra, att detta bestod i handskmakeri, sporde han
dem: »Så kan I väl då sy några dussin handskar åt min
gemål och mina printsessor?»
Ja, det kunde de visst. Och så blev följden den, att de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
