Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I krigsfångenskap - De svenska krigsfångarne i Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och kung Karl skulle till gengäld »för en sådan stygg
gärning låta slå ihjäl alla ryska generaler i Sverige». Så mycket
mer hade svenskarne anledning att vara uppbragta, som
»en sådan officerare, som undergått ett så nesligit straff,
aldrig mer blev liden bland ärligit folk» — det var
Rolands ord till vojvoden, vilken genmälde: »Om en av våre
får knut, så är han därföre lika ärlig som förr.»
Vojvoden vågade emellertid nu ej annat göra än släppa
kornetten och var glad att själv komma helskinnad från
mötet med de uppretade svenskarne.
Nästa flyktförsök blev också i förtid upptäckt och Roland
insatt i arrest tillsammans med en hop ryssar. Där
plågades han svårt av den ohyra, som dessa underhöllo. Han i
skrev då ett brev till vojvoden och erbjöd den snikne
ryssen en belöning, om han ville släppa ut honom ur
fängelset. För tillfället förklarade sig Roland emellertid ej ha
annat att ge honom än vad han inneslutit i ett litet väl
hoplagt papper. När vojvoden mottog detta, var just en annan
svensk löjtnant inne hos honom. Ryssen öppnar det med
viktig min och finner, att innehållet utgöres av — »en hoper
löss». Den svenske löjtnanten ursäktade sin något oförskämde
kamrat med att denne »icke var så van vid sådan
ohyra som ryssarne» och därför blivit desperat.
I brist på bevis måste vojvoden snart frigiva sin
oförbätterlige fånge. Sedan mutade Roland den girige mannen
att bevilja honom en tids permission för att besöka Moskva.
Här fick han tillfälle att hjälpa sin förre överste, Nils Hielm,
som tillsammans med tre andra regementschefer blivit
inspärrad »uti ett styggt fängelse på tsarens strängaste
befallning, att ingen människa utom underofficeraren av vakten
skulle vid livsstraff få slippa in till dem». När Roland
talade med greve Piper om att försöka komma in till fångarne,
utropade denne bestört: »Bevare eder Gud att bjuda till,
ty det kostade Edert liv!» Men Roland beslöt i alla fall
göra försöket.
Han går till en svensk fältskär och får låna en fältskärslåda,
klappar på fängelseporten och förklarar sig vara sänd
av guvernören för att taga vård om några sjuka fångar. För
att bevisa sin yrkesskicklighet får han först behandla en
rysk fånge, och underofficeren får lukta på en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
