Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- I krigsfångenskap
- De svenska krigsfångarne i Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade försvagat hennes hälsa, och år 1733, vid föga mer än
35 års ålder, slutade hon sitt skiftesrika liv, sörjd och
saknad av tacksamma församlingsbor.
* *
*
Ett annat märkligt kvinnoöde från den karolinska tiden
är Brigitta Scherzenfeldts. Vid 19 års ålder stod
hon ensam i världen som änka efter en underofficer vid
gardet. Hon hade följt mannen över till Riga, och nu hade
han stupat vid Thorn 1703. Det dröjde dock ej länge, innan
hon trädde i nytt äktenskap, med en fältväbel vid ett av de
regementen, som hörde till Lewenhaupts armé. Honom följde
hon på det olyckliga tåg, som generalen anträdde i juli 1708
för att stöta till den svenska huvudarmén i Ryssland. Alla
fältlivets vedermödor och farligheter förmådde icke
avskräcka henne från att ge detta bevis på »huru allvart
hon var sinnad att älska sin käre man i nöd och lust».
Dessa vedermödor voro dock ringa i jämförelse med vad
hon fick utstå efter slaget vid Pultava, då hon tillsammans
med sin man blev förd som krigsfånge till Moskva. Där blev
hon för andra gången änka, år 1711, men ett år därefter
gifte hon om sig med en tysk löjtnant Sims, som varit i
svensk tjänst. Kort efter bröllopet blevo hon och mannen
förflyttade till Tobolsk.
Nu hade emellertid tsar Peter planer på att genom krig
med de kringströvande kalmuckerna utvidga sitt rikes
gränser i riktning mot Turkestan, och Sims lät övertala sig att
taga anställning i den armé, som utsändes på denna
expedition. Företaget gick dock olyckligt. Sims stupade, och
hans fru »råkade uti ett hårt och bedröveligit slaveri» hos
dessa vilda asiatiska barbarer, vilkas hemska tjut, lika
»bälande hundars», hon mången gång förr hört i de ryska
skogarna, då de svärmade kring den svenska armén. »De
icke allenast berövade henne alle hennes kläder utan ock
fängslade henne så hårt och länge med järn och starka
remmar, att hon intill sin dödsstund efter samma bojor bar
tecken på sine ben och armar.» Därtill måste hon »förrätta
åtskillige svåra och neslige sysslor, sådane som livegne
trålar pläga anbefallas, och därunder låta sig nöja med eländig,
ringa och oftast oren spis».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:52 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/5/0502.html
