Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- I krigsfångenskap
- De svenska krigsfångarne i Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att stanna kvar. Hemlängtan var nu fångarnes allt
behärskande känsla.
Att dock även en fånge kan gro fast med en och annan
liten rottråd vid den plats, där han levat i åratal, läser
man sig till i den fångne löjtnant von Bornemans
avskedsord till Simbirsk,[1] då uppbrottsordern till Sibirien kom:
»Farväl, I buskar, var jag ofta gått allena,
var sinnet hämta sökt, att sorgen motstå, kraft;
farväl, I ängar, var jag många tankar haft!
Farväl, min stuga ock, på vilkens långa bräder
jag i min enslighet gått ofta upp och ner;
farväl, I kära rum — jag Er ej mera ser!»
På vintern 1721—1722 försvunno de långväga gästerna
från det stora ryska riket. I den svenska kyrkan i
Tobolsk, varifrån det var söndag hörts psalmsång, vart det
nu tyst. Gravarna på den svenska kyrkogården vårdade
sig ingen mera om, och de små träkorsen fingo multna
ned. Men minnet av den tid, då den sibiriska staden
valen liten svensk kulturhärd, har väckts till liv genom det
svenska museum, som inrättades här 1888, och som rymmer
inom sig verktyg och husgeråd, vilka förfärdigats av fångna
karoliner, andaktsböcker, som dessa avskrivit, och andra
föremål från fångenskapens tid.
* *
*
Ringa var talet av karoliner, som fingo återse
hembygden. De utgjorde knappt en femtedel av de 25,000
svenskar, som inalles varit krigsfångar i tsarriket.
»Regementets kalk.»
Vem har ej med den tjusning, som det underbara ger
såsom omramning åt trohet i det lilla, läst Snoilskys vackra
dikt »Regementets kalk» om regementspastorn vid
Västmanlands regemente, som på olycksdagen vid Pultava räddade
den dyrbara klenoden undan byteslystna fiender genom att
gräva ner den vid själva slagfältet. Hans namn var
Kristian Georg Nothman. »Redligen och troget i såväl
[1] En stad i östra Ryssland vid Volga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:52 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/5/0505.html
