Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gråkoltar och konventiklar. Vemodets sångare - Gråkoltar och pietister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är sanning. Om detta folket varit till i Jesu apostlars, Petri
och Pauli tid, hade de värre försmädat de sanna kristna än
hedningarne gjorde, besynnerligen efter då var brukeligt hälsa
varannan med en helig kyss. Judarne voro häftigt arga på
vår käre Frälsare och sökte på varjehanda sätt, huru de måtte
besnärja honom. Likväl drogo de inga vittnen fram, som
skulle berätta, att han kysst sina lärjungar, ty de visste nog,
att detta var ingen oanständighet, varigenom förståndigt
folk kunde hålla honom misstänkt.»
En tungt vägande inlaga till Murbecks förmån var en
skrivelse, som avläts av hans förman, den högt aktade och allmänt
omtyckte kyrkoherden i Hälsingborg, dit Murbeck blivit
förflyttad av domkapitlet. Av denna inlaga ser man, hur
närgånget folk lade sig i prästens rent privata
angelägenheter. Kyrkoherden hade hört, att man i Hälsingborg
»med sällsamma reflexioner talade om Murbecks många resor
till Hälsingör, besynnerligen till en urmakare vid namn Brun,
som berättas hava några års tid avhållit sig ifrån Herrans
högvärdiga nattvard». Vid en undersökning, som kyrkoherden
gjort, hade det hela befunnits röra sig om en sådan struntsak,
som att Murbeck en gång tillsammans med sin hustru rest
över på några timmar för att hälsa på en släkting till henne,
och att han en annan gång varit över till urmakaren för att
få en klocka lagad. Den så illa utskrikne prästen hade
vittne på att »han intet ord talade med denne urmakaren om
religionssaker», ja han hade »aldrig förr än nu hört, att mannen
varit noterad för svärmeri, icke heller någonsin tillförne haft
med honom någon bekantskap».
Kyrkoherden hade själv i tio års tid känt urmakaren »och
alltid funnit honom tystlåten, saktmodig och beskedlig. Men»,
tillägger han, »om han hyser några fantastiska satser eller ej,
är mig alldeles obekant.»
Kyrkoherden kunde ej finna det annat än »ängsligit att
höra, huru illa det varder uttytt allt vad den anklagade
tager sig före, ehuru välment och oskyldigt det vara må».
Han tog Gud till vittne på Murbecks gudsfruktan och nit
som själasörjare. Men felet var, att denne understundom
visade »liten försiktighet», och därav betjänade sig hans ovänner.
Den här gången kommo dessa emellertid ingen vart med
alla sina trakasserier, utan Murbeck blev frikänd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
