Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gråkoltar och konventiklar. Vemodets sångare - Gråkoltar och pietister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dessförinnan hade han på egen begäran blivit förordnad
till nådårspräst i Hesslunda och Risekatslösa församlingar
i närheten av Hälsingborg. Därigenom hade han fått vissa
utsikter att efter nådårets utgång komma på förslag vid
det lediga pastoratets besättning.
Med samma brinnande nit arbetade han även här på att
väcka sina församlingsbor till religiös livaktighet. Ofta
besökte han dem i hemmen och gjorde sig underrättad om
deras själstillstånd. Med tacksamhet mot den Högste såg
han sitt arbete bära frukt, i det att »många förargelser
begynte här avläggas, som svordom, dryckenskap,
söndagsarbete, liderligt spelande på helgedagarne, förargeliga
jullekar, matens omänskliga hanterande vid gästabud m. m.»
Hans ovanliga predikogåvor drogo folk till hans kyrkor
även från grannförsamlingarna. Men det blevo somliga av
prästerna inte glada åt, och så började det tisslas och tasslas
i Lunds konsistorium.
Nu var det en särskild olycka för Murbeck, att stiftet år
1740 fått till biskop professor Henrik Benzelius, en
grundligt lärd men strängt dogmatisk och härsklysten man,
som hade ett gott öga till allt vad pietister hette. Till sitt
yttre var han »av en ansenlig höjd, mager, hade svart ansikte,
skägg och hår, såg grym ut, hade det maner att stiga nära
inpå den, som han ville tala med. Hans andedräkt var ganska
obehaglig.» Han trakasserade Murbeck på mångahanda sätt,
och han hade flere villiga verktyg bland stiftets prästerskap.
Till Murbecks olycka var också det pastorat, i vilket han
nu verkade, patronelit, och friherrinnan Stackelberg, som
tillika med sin man innehade patronatsrätten, kunde inte
med honom. Vid en prostvisitation i Hesslunda steg hon upp
och klagade inför visitationsförrättaren, att »Murbeck i alla
predikningar fördömde och förbannade, men aldrig predikade
någon tröst, och att hon aldrig haft uppbyggelse av hans
predikningar utan städse gått med ängslan hem». Vidare
påstod friherrinnan, att de i församlingen, som »Murbeck
höll för heliga», fördömde de andra, så att hat och ovänskap
dagligen tillväxte.
Men det talet blev för starkt för en bonde inom församligen.
Han steg upp och dundrade ned den högvälborna damen med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
