Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arvid Horn leder Sveriges öden - Fredrik av Hessen blir konung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ed då avlades av ständerna. Ordet »suveränitet» uttalades
med särskilt eftertryck av alla.
Dock fanns det även bland riksens maktägande ständer de,
som icke kände sig så översvallande lyckliga i de nya
förhållandena. Dem fann man inom bondeståndet. Bönderna
tyckte, att de blivit tillbakasatta, särskilt därför att de voro
utestängda från den del av riksdagen, där de viktigaste
frågorna avgjordes, nämligen sekreta[1] utskottet, som
under riksdagen i nästan högre grad än rådskammaren blev
styrelsens egentliga säte. Utskottet ägde nämligen att
behandla alla hemliga ärenden, som höga överheten meddelade
angående krig och fred, utrikespolitik och finansväsen samt
»vad eljest tyst hållas bör» — ett högst betydelsefullt
tillägg, i kraft varav sekreta utskottet kunde draga nästan
vad som helst inom sin maktbefogenhet.
Här fingo, som sagt, bönderna icke vara med. De ansågos
väl ej mogna att fatta den högre politikens hemligheter. Det
fingo de också i sig, när de i en skrivelse till utskottet
ödmjukligen begärde att få vara med. Lantmarskalken
föreställde då bondeståndets deputerade, som överlämnade
skrivelsen, att bönderna »intet gott kunde uträtta i Sekreta
utskottet, ehuru god deras intention[2] vara må, efter de intet
kunna begripa de sakerne i sekreta utskottet». Detta
älskvärda omdöme förtydligade han med hänvisning till att
många akter, som behandlades av utskottet, voro avfattade
på främmande språk.
Härmed läto de missnöjda sig dock ej avspisa, utan voro
efter en tid färdiga med ett nytt memorial, vari de »uti
djupaste underdånig- och ödmjukhet» förnyade sin anhållan,
»till att undvika våra hemmavarande medbröders hårda
ansvar» — som det hette.
Då fingo bönderna av sekreta utskottet sjävt ett bestämt
nej, vilket av dem besvarades med en kraftig protest å egna
och hemmavarande medbröders vägnar.
I sin missbelåtenhet hade allmogemännen emellertid gått och
funderat på, om det inte kunde vara bättre, att konungen
finge mer att säga i sitt rike. Deras missnöje underblåstes,
efter allt att döma, av hovets vänner, och omsider bar det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
