Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arvid Horn leder Sveriges öden - Fredrik av Hessen blir konung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frukt i en skriftlig framställning till borgarståndet av
innehåll att konungamakten blivit alltför inskränkt genom
regeringsmakten och borde återställas till vad den varit före
enväldet, i Gustav Adolfs och Karl Gustavs dagar. Huruvida
påstötningen härtill ytterst utgått från konung Fredrik,
låter sig numera icke avgöras. Men säkert är, att man på
den tiden misstänkte honom för att ha haft ett finger med
i spelet.
Saken ansågs så pass delikat och allvarlig, att Horn beslöt
förebygga faran genom att hastigt avbryta riksdagen, innan
bondeståndet hunne få något svar.
Men bönderna vrenskades. De kunde knappt förmås att
infinna sig vid riksdagens högtidliga avslutning, och blott
några få av dem lyckades man med trug och fagra ord förmå
att underskriva riksdagsbeslutet. Ja de togo sig t. o. m.
för att okallade komma upp i sekreta utskottet »för att
förnimma, om utskottet hade något att meddela dem».
De pockade på att »få veta, vad i sekreta utskottet
passerat», och talmannen, Jakob Olsson från Bohuslän, »som
var oblyger», berättas ha yttrat till utskottet: »Käre greve
och lantmarskalk, med de övrige herrar! I talen så mycket
om suveränitetens avskaffande och sätten så högt straff
på den, som söker densamma införa; men jag fruktar, nu
är så vida kommet, att somliga stånd vilja bringa sig till
större suveränitet, än någon av våra förre konungar ägt.» —
»Vartill ej något särdeles replicerades», heter det.
Hans Maj:t var så nådig mot samme man, att han i rådet
föreslog att hugna honom med frihet från utlagor under
hans återstående dagar, till en »ihugkommelse», att han varit
med vid Hans Maj:ts val och kröning. Riksrådet Cronhielm,
som föredrog saken, tyckte för sin del, att rådet väl kunde
bifalla det, »särskilt som Hans Maj:t är så sensible
därom,[1] att Hans Maj:t yttrat sig, att om det eljest ej låter
sig göra, så kunna desse penningar avkortas av Dess
handpenningar». Men rådet ville icke vara med om att använda
rikets medel på sådant sätt, och Hans Maj:t fick själv punga
ut med en penningsumma åt mannen.
Jakob Olsson höjde just inte sina aktier, när han lät
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
