Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arvid Horn leder Sveriges öden - Det holsteinska partiets uppkomst och fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som i det holsteinska partiets övermakt började ana en fara
för Sveriges självständighet och lugna utveckling. Och med
fint öra för vad som rörde sig inom nationen började Horn
med yttersta försiktighet arbeta på att skapa en motvikt mot
holsteinarne. Till att börja med betydde det alltid något,
att konung Fredrik av fruktan för den gemensamma faran
närmade sig Horn, ty bland konungens vänner fanns det
naturligtvis en och annan inflytelserik person, som följde
Hans Maj:t i spåren. Men vida mer värde hade det, att Horn
på våren 1725 fick en god vän och bundsförvant i det engelska
sändebud, som kommit till Stockholm för att med pengar
och löften upptaga en motagitation mot den rysk-holsteinska
propagandan. Från den tiden blev tillit till England en
grundpelare i Arvid Horns politik.
På hösten samma år kom även en fransk minister hit för
att samarbeta med den engelske, och inom Sveriges högadel
vädjade man ej förgäves till de gamla sympatierna för
Frankrike. Den främste bland Frankrikes gamla vänner var Erik
Sparre, som i detta land tillbragt sina bästa år, dels såsom
fransk officer, dels såsom svensk ambassadör. Nu var han
bruten av sjukdom och låg mesta tiden på sitt lantgods, så
att han blott kortare tider kunde bevista rådets
sammanträden. Men hans kärlek till Frankrike var lika varm som i
hans krafts dagar, och tack vare sin rikedom så väl som sin
stora erfarenhet i krigiska och diplomatiska värv, ägde han ett
tungt vägande anseende.
Att England och Frankrike gjorde sig så mycket
besvär, berodde på att Sveriges förhållande till Ryssland nu
blivit av allra största intresse för dessa makter. Spanien
och Österrike hade nämligen i Wien sammanslutit sig
till ett förbund, som var riktat just mot dem, och till den
wienska alliansen slöt sig även Ryssland. Till skydd
häremot ingingo de båda västmakterna ett motförbund i
Hannover, och så var Europa söndrat i två mäktiga förbund, det
wienska och det hannoverska, vilka stodo färdiga att
draga svärdet mot varandra. De tävlade nu om att locka
till sig även andra makter. För Hannoverska förbundet var
Sverige värdefullt med hänsyn till Ryssland, vars
stridskrafter delvis skulle bli bundna, om Sverige visade tänderna.
På hösten kom från engelske och franske ministern en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
