Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arvid Horn leder Sveriges öden - Det holsteinska partiets uppkomst och fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ministern. Englands sändebud i Stockholm hade nämligen
mutat en tjänsteman vid ryska beskickningen därstädes
att ge honom avskrifter av depescherna från ryske ministern
i Stockholm till Petersburg. Dessa papper spridde klart ljus över
ryssarnes förbindelser med Vellingk, Cederhielm, Gyllenborg
och isynnerhet Höpken. Och det skulle varit mycket
märkvärdigt, om icke Horn genom engelsmannen fått dessa vapen
satta i händerna på sig. Men han delade icke de riksdagsmäns
mening, vilka ansågo, att man nu borde »utrota alla frön till
tvedräkt» genom att alldeles tillintetgöra Holsteinska partiet.
Vad nu först Vellingk, den värst komprometterade
holsteinaren, beträffar, så hade man bland andra saker i hans
papper funnit, att han av tsaren utverkat åt sig en årlig
pension av 3,000 rubler. Det hade han själv förklarat vara
ett nödvändigt villkor, för att han skulle kunna uppehålla
sig i Stockholm och påverka ledningen av Sveriges politik.
Ty det vore »av blott nit» för holsteinske hertigens och
Rysslands intressen, som han uppoffrade hälsa och bekvämlighet
»förmedelst den elaka luften, som han i Stockholm måste
insupa, och de förtretligheter, han där vore underkastad.»
Även åt en annan svensk undersåte hade Vellingk utverkat
en dylik pension, och samme man hade han använt till att
renskriva sina rådslag i hemliga och viktiga ärenden.
Därigenom hade han emellertid brutit mot regeringsformens
lagbud om rådsherres tysthetsplikt och ansågs därför av
vederbörande kommission ha, i enlighet med lagens bokstav,
förverkat liv, ära och gods.
Saken gick nu till ständerna, och Vellingk fann rådligast
att begära nåd. Bönderna voro dock så förbittrade, att de
yrkade på lagens tillämpning i all dess stränghet. Men tack
vare de övriga ståndens mildare sinnelag räddades Vellingks
liv, och han dömdes i stället till att, med bibehållande av ära
och gods, hållas i fängsligt förvar på livstid.
Att hans öde icke blev värre lär ytterst vara att tillskriva
Horn, som använde allt sitt inflytande för att rädda hans
liv och egendom. Ty när kanslipresidenten väl fått bort
sin motståndare ur rådskammaren, var han nöjd och
törstade icke efter någon hämnd. Domen behövde för övrigt
aldrig gå i verkställighet, ty på nedresan till Jönköpings
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
