Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arvid Horn leder Sveriges öden - Det holsteinska partiets uppkomst och fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slott, som blivit utsett till den forne rådsherrens
förvaringsort, avled den 76 år gamle mannen.
Efter Vellingk kom turen till Cederhielm, som redan för
ett år sedan blivit hemkallad från Petersburg. Han var
illa ute, allt sedan man bland Vellingks papper funnit några
komprometterande brev från honom. De vittnade om hans
alltför nära förtrolighet med ryska hovet och gåvo vid handen,
att han tillsammans med Vellingk sökt »i löndom anlägga
sådana konster», att Sveriges anslutning till Hannoverska
förbundet skulle förhindras. På allt sätt hade Cederhielm
för övrigt handlat i strid mot vad som varit meningen med
hans beskickning till Ryssland. Hans uppgift hade ju varit
att till Sveriges fördel söka utnyttja de inbördes oroligheter,
som kunde uppstå i tsarriket. Och förmådde han icke att
rent av själv framkalla sådana, så borde han åtminstone
— för att begagna Cederhielms egna ord — »ej självkravd
bära vatten, ifall något buller sig itände». Men i rak strid
mot detta syfte hade hans verksamhet gått ut på att
försona de stridiga partierna vid ryska hovet och stödja
tsarinnans tron.
Cederhielm försvarade sig till en tid med näbbar och klor,
men till sist blev det uppenbart för den klarsynte mannen,
att räddning var omöjlig. Då förekom han ständernas beslut
genom en avskedsansökan. Den blev beviljad på det
villkor, att han skulle avhålla sig från alla offentliga sysslor,
av vad för namn de vara månde. Liksom sin olycksbroder
överlevde Cederhielm ej länge sitt fall — han dog på hösten
1729 vid 56 års ålder, kvarlämnande minnet av en rikt
begåvad men partifanatisk man.
Vad de övriga holsteinskt sinnade riksråden beträffar,
yppade sig en annan utväg än att genom avsättning skapa
en fast majoritet inom styrelsen. Saken var nämligen den,
att minst hälften av rådsherrarne långa tider voro genom
ämbetsverksamhet eller hög ålder och sjuklighet förhindrade
att bevista rådets sammanträden, varför en alltför stor
arbetsbörda föll på de övriga. Detta gav riksdagen anledning
till att nu besluta om ökning av rådets medlemsantal från det
i regeringsformen föreskrivna av 16 till 24. De nya
platserna besattes med män, som antingen voro pålitliga
anhängare av Horns statskonst eller åtminstone icke vågade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
