Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arvid Horn leder Sveriges öden - Sveriges krafter växa under Arvid Horns och ständernas vård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
millioner människor än nu, bekvämt att hysa glada och muntra
inbyggare.» Sådan var den framtid, som hägrade för den
nya generationen.
Det är en ny tid, som kommit, med andra ideal än
stormaktstidens. Patriotismen lågar alltjämt lika stark, men den är
ej längre riktad utåt, mot krig och erövring, utan inåt, mot
gagnerikt arbete i fredens hägn. Man vänder sig bort från
det storslagna och himlastormande till det praktiskt
nyttiga och solida. Man hade förr offrat så mycket för äran;
detta tidevarv är inom alla områden nyttans lovprisare.
Andreas Bachmanson Nordencrantz,[1] den man som
länge åtnjöt det största anseendet bland tidens
nationalekonomiska skrifställare, föreslog också riksens ständer redan
år 1726, att framstående affärsmän skulle upphöjas i adligt
stånd, ty därigenom »skulle ärones väg vändas från den
martialiske till den borgerlige håg». Men å andra sidan borde
sådana barn till handlande och fabrikörer, som gåve sig ifrån
yrket till annan verksamhet, genom en lag förklaras arvlösa.
På den punkten stötte dock Nordencrantz inom
borgarståndet på ett motstånd, som lyckligtvis var starkare än
de ekonomiska och politiska trosartiklarnas makt över
sinnena, nämligen faderskärleken.
Som utmärkande för den nya tidens ekonomiska
åskådning kan sägas, att om fabrikerna förut varit ett medel
att upprätthålla Sveriges yttre stormaktsställning och
krigiska ära, så blevo de fredliga yrkena nu självändamål.
Det var det fredliga arbetet och dess ära, som här kom till
sin fulla rätt.
Som exempel på hur långt det ekonomiska intresset sträckte
sig i detaljer redan under den äldre frihetstiden förtjäna
ett par förordningar anföras. Den ena är från 1728 och rör
sig om »börsters tagande och samlande av svinkreatur».
Enligt denna skulle »alle de, som äga svin, de där äro
fullväxte eller på tredje året och däröver, i maj och juni månader
utrycka deras långa och styva ryggborst, då den av sig
själv begynner att utfalla». På samma sätt skulle förfaras
med de svin, som slaktades. Deras borst skulle utryckas,
»innan de skållas, emedan den borst, som med varmt vatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
