Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arvid Horn leder Sveriges öden - Jonas Alströmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med tiden blev Alström genom sparsamhet en förmögen
man. Men det smärtade honom att se — såsom han själv
skriver — »sitt kära fäderneslands barn skicka sina penningar
till ett främmande land för varor, dem de lika väl kunde
tillverka hemma». »Sveriges välstånd, om det vill,» heter en
bok, som Alström senare skrev. Den tanken följde honom
redan nu och blev till en »brinnande längtan» att i Sverige införa
de näringar, som givit England välmakt. Men först måste
han ut och taga kännedom om vad som behövde göras. Han
reste omkring i England, Tyskland, Holland och Frankrike
och besåg grundligt deras fabriker, isynnerhet spinnerier och
väverier. Han tog reda på de bästa arbetssätten och de nyaste
förbättringarna inom olika industrier.
Nu fick han klart för sig, vad Sverige behövde. Han skildrar
sina erfarenheter sålunda: »Evar jag kom, krälade där folk
som myror både i städer och på landet men ganska få tiggare,
utan var och en hade sitt göromål. Men innan jag häruti fick
en rätt insikt, så undrade jag, liksom många andra okunniga,
varifrån dessa främmande länder hade hämtat sina stora
skatter och rikedomar, ty naturliga guld- eller silverminor[1]
hade de inga flere än vi. Dock, sedan jag fick något
ljus om deras hanteringar och ekonomiska författningar,
så var det ej underligare för mig att förstå, varifrån de hämtade,
sin styrka och rikedom, än det var att se Columbi ägg stå på
ända, sedan han själv därtill vist vägen: Jag fann, att hela
världens skatter äro av den allsmäktige skaparen lämnade
till alla människor i världen, och att det riket, som har de
mesta arbetare och konstnärer[2] att skrapa till sig av den
skatten, det får ock del därav i proportion. Det kommer
därpå icke an, vem som är jordägaren; ty fastän Spanien
och Portugal äro jordägare av de största silver- och
guldgruvor i världen, så delar likväl den övriga delen av världen
med dem i proportion av sina arbetare o. s. v.» Se hur England
— framhåller han — sugit till sig både Spaniens och Portugals
rikedomar, tack vare det engelska folkets industriella
företagsamhet! »Engelsmännen», säger han, »ha varit liksom
kassörer av dessa folks ädla och stora skatter, varvid dessa
folk ej vunnit mer än svarta fingrar. Likaså har det ock före
denna tid gått med oss svenskar, att vi icke stort mer haft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
