Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arvid Horn leder Sveriges öden - Den svenska mekanikens fader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
berömmande om Polhems begåvning och kunskaper. Med
vidgade vyer och ett allsidigt intresse för mänskliga spörsmål
gick den unge mekanikern från universitet ut i livet igen.
Särskild uppmärksamhet hade han under sin Uppsalatid
väckt genom att sätta i gång ett konstur, som fanns i
domkyrkan. Det hade förfärdigats av en Vadstenamunk vid namn
Petrus och ansågs som ett underverk bland ur, ty det skulle
visa icke blott dagens timmar utan också årets dagar, solens
och månens gång samt några astrologiska funderingar om
planeternas inflytande på de olika veckodagarna. »Skulle visa»
— ty verket hade aldrig blivit riktigt färdigt eller
åtminstone aldrig gått ordentligt. På över hundra år hade ingen
urmakare vågat röra vid det. Nu tog Polhem itu med att reparera
urverket. Men det gjorde han så grundligt, att »av det gamla
uret fanns ej mer kvar än mästarens första tanke». I stället
för att det förut måst dragas upp på flere ställen, inrättade han
det så sinnrikt, att en enda uppdragning var nog, och efter den
gick verket i hela sex veckor. Tyvärr förstördes det
märkvärdiga uret vid den stora eldsvåda, som övergick Uppsala år 1702.
Genom Polhems mekaniska snille hade ett arbete, som ingen
under århundraden kunnat åtaga sig, blivit på två års tid
fullbordat av en enda man. Det var därför givet, att ryktet
om den nye undergöraren skulle hastigt spridas, och så fingo
höga vederbörande ögonen på denna lovande begåvning.
Alltsedan Louis de Geers dagar voro de ekonomiska intressena
i vårt land framför allt inriktade på bergshanteringen,
och det var därför helt naturligt, att målsmännen för denna
näringsgren skulle vara de första att söka tillgodogöra sig
Polhems uppfinningsförmåga. Problemet framför alla andra
var att åstadkomma största möjliga kraftbesparing inom det
tunga arbetet med gruvdriften.
För bergskollegium fick Polhem nu utarbeta en modell till
ett s. k. uppfordringsverk för malm. När den nya
maskinen var färdig, blev den förevisad på Stockholms slott för
rikshushållaren konung Karl XI själv, som under tre timmars
tid beskådade den »med nådigaste välbehag».
Ett och samma verk förde malmen från brytningsplatsen
till schaktet, genom detta upp i dagsljuset och fram till hyttan,
där tunnorna tömde sig själva medelst bottnens öppnande.
Sedan gingo de tomma tillbaka till gruvan att hämta ny malm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
