- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / V. Karl XII:s tid från 1710 samt den äldre frihetstiden 1709-1739 /
607

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arvid Horn leder Sveriges öden - Arvid Horn får ett nytt parti mot sig

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

seglen. Den sluge diplomaten var numera idel undfallenhet
mot Horn och avhöll sig samvetsgrant från att spela någon
roll i det offentliga livet. Sammalunda gjorde Daniel von
Höpken, som aldrig varit angelägen att synas, blott han
lyckades uträtta något. Nu gingo bägge och bidade bättre tider.

Under väntan därpå bemödade de sig om att vinna konung
Fredriks personliga bevågenhet, som alltid kunde vara bra
att ha. En händelse mot slutet av 1731 års riksdag lovade
också gott för framtiden. Då inträdde nämligen öppen
brytning mellan konungen och Horn. Och därmed äro vi inne på
ett av de slipprigaste kapitlen i Sveriges hovkrönika: Fredrik
I:s enskilda levnad.

Kung Fredriks kärleksaffärer.



Medan tukt och anständighet alltsedan Gustav Vasas
dagar varit bofasta inom Sveriges kungaborg, fick vårt
folk i och med Fredrik av Hessen en konung, som i likhet med
så många andra dåtida furstar tog Frankrikes beundrade
härskare Ludvig XIV till mönster i både gott och ont. Det
ansågs rent av modernt att föra ett sedeslöst hovliv — i alla
händelser kunde ju en dylik något egendomlig pliktsynpunkt
vara bra att ha och skylla på. Lösaktighet kom alltså att
höra till den goda tonen vid hoven, och kung Fredrik hade
av naturen lätt för att hålla den. Många voro hans galanta
äventyr. Men ingen av dem fick någon politisk betydelse
förr än 1730, då han inledde en kärlekshandel, som i sina
konsekvenser skulle få ganska stor räckvidd.

Vid den tiden började den gamle vällustingen kasta lystna
blickar på en sextonårig skönhet, Hedvig Ulrika Taube,
dotter till amiralen Evert Taube.[1] Hon var verkligen något
ovanligt även för en sådan konnässör som kung Fredrik.
Fröken Taubes ungdomsvän dåvarande sjökadetten,
sedermera amiralen Karl Tersmeden, en man som sett
ovanligt mycket av kvinnofägring i olika delar av världen,
fäller det omdömet om henne: »Hon var den största
skönhet, jag sett, och under mina resor har jag aldrig funnit

[1] Se sid. 409.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/5/0627.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free