Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arvid Horn leder Sveriges öden - Arvid Horn får ett nytt parti mot sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Frankrike hade nämligen med Österrike ingått en preliminär
fred, som gav det allt vad det för denna gång kunde hoppas,
varför det icke behövde offra nagra subsidier på Sverige.
Franska regeringen var därför högst belåten med att ha fått
ett svepskäl för att rädda sina dukater. På samma gång
blev den franska traktatens upphävande ett utmärkt
agitationsmedel mot Horn. Casteja kastade helt fräckt hela
skulden på honom, och så blev Horn över hela riket utropad
som ryssvän. Folkets breda lager, som ej förstodo
sammanhanget, voro snart färdiga med sin dom. Ty vad de sågo var
ju blott det faktum, att i stället för en allians med Frankrike,
som ständerna rekommenderat, och som skulle ha givit Sverige
utsikter att återtaga sina förlorade besittningar, hade man
fått ett nytt förbund med arvfienden utan någon framtida
vinstchance.
Följande år började det se illa ut för Ryssland.
Spänningen mellan denna makt och Turkiet bröt ut i ett stort
krig, och turkarne stodo vida bättre på sig än polackerna.
Slag i slag kommo underrättelser om ofantliga ryska
förluster av både folk och penningar. Nu fick krigspartiet i
Sverige vind i seglen. Nu, om någonsin, borde man väl
gripa tillfället att taga hämnd på den hatade fienden i öster!
Casteja tog ledningen av krigshetsen. Han utsände
agitationsskrifter till allmänheten. Han strödde omkring sig pengar
för att bearbeta sinnena och skaffade sig genom samma
medel tillgång till de svenska statshemligheterna. En
sekreterare i kanslikollegium uppbar alltifrån 1734 en årlig pension
från Frankrike, mot det att han lämnade Casteja del av alla
hemliga papper, som kommo till hans kännedom. Horn
visste mycket väl om den ifrågavarande sekreterarens
landsförräderi. Han fick veta det genom engelske ministern i
Stockholm, som från sitt hov fick meddelanden med franska
statshemligheter, även de mest fördolda — ty för engelskt
guld voro alla vägar öppna. Därför fick Horn i sin tur veta
en hel del av de intressanta saker, som Casteja berättade hem
till sitt hov. Mot sin underordnades förräderi stod Horn
emellertid själv maktlös. Det var bara att låta honom gå där och
bocka och smila för sin chef och se oskyldig ut. För övrigt
kunde Horn ingenting annat göra än att så mycket som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
