Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arvid Horn leder Sveriges öden - Arvid Horn får ett nytt parti mot sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bättre än någon annan att ta hand om partiets
representativa plikter, och det tilltalade hans fåfänga att få göra
det. På vintern 1736 började han efter franskt mönster
hålla salong i sitt hem i huvudstaden, och till hans
mottagningar samlades de stridslystna, isynnerhet av ungdomen
och Stockholms garnison, för att »skälla» på regeringen
och uppegga sig själva med krigiska samtal och skålar.
På motsidan fanns ingen, som gjorde livet så där trevligt
för sina partivänner. Horn var nu för gammal och
sjuklig och drog sig gärna undan från huvudstaden. Av året
1737 tillbragte han hela åtta månader på sitt lantgods. Och
bland hans anhängare inom regeringen fanns ingen med
lust och fallenhet för det slags partiledarskap, som bygger
på vad fransmannen kallar »la reconnaissance de
l’estomac»,[1] en av de viktigaste faktorerna att räkna med i
politiken liksom i andra affärer.
När tiden närmade sig för ständernas sammankomst,
vilken var bestämd till våren 1738, började partierna ivrigare
än någonsin agitera för att få inflytande vid riksdagen.
Eftersom det inom adeln var huvudmännen för var ätt eller
deras befullmäktigade, som ägde att komma till riksdagen,
blevo de »välsinnade» bland dem hemsökta av agenter, vilka
arbetade på att förmå dem att själva infinna sig på riksdagen.
Hade de ej råd därtill, så fingo de reskassa och underhåll.
Eller också förmådde man dem att ge fullmakter på lämpliga
personer eller allra helst in blanco — naturligtvis mot
kontant erkänsla, där så behövdes.
Detta blev sedan icke blott Hattarnes utan även
Mössornas vanliga arbetssätt före och under frihetstidens riksdagar.
Som det emellertid blev för dyrbart att hålla »valboskapen»
kvar under hela riksdagen, brukade man avhämta dessa
adelsmän endast till valen av riksråd och kanslipresident eller
vid andra viktigare frågors avgörande och sedan släppa dem
igen. När något viktigt förestod, kunde man få se hela
vagnslaster med fattiga adliga huvudmän importeras till Stockholm.
Men icke alla huvudmän kunde komma till riksdag. Därför
hade de rätt att utfärda en fullmakt med ättens röst och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
