Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arvid Horn leder Sveriges öden - Arvid Horn störtas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunde icke lockas att vika från sin post utan försvarade
energiskt både sin och Arvid Horns politik.
Bonde skildras av en samtida författare såsom »redlig
och gammaldags, from, välsinnad och beläst». Vackert och
upplyftande är det att mitt i denna partiförbittringens tid
se den fromma resignation, varmed han möter det öde, som
hans motståndare berett honom, då de försatte honom i
overksamhet i hans kraftfullaste ålder. Han såg däri Guds
finger och prisade i sin självbiografi den Högstes nåd,
vilken sålunda velat, som han säger, »lämna mig tillräckligt
anderum mellan tiden och evigheten att bättre kunna
iakttaga min skyldighet mot min skapare och min själ». Han
tröstar sig med att han fortfarande kan gagna sitt
fädernesland genom sina böner. »De stillas och fördoldas i landena
böner för sin överhets och sitt fäderneslands välgång äro ej
mindre fasta murar för ett land och rike än purpur och
harnesk», säger han. Den forne statsmannen ägnade sig nu
åt författarskap på olika områden. Den teckning, han gjort
av sin samtids historia, är av beståndande värde.
Ture Gabriel Bielke var son till den käcke men
orolige Nils Bielke,[1] som genom stolthet och tredska råkade i
onåd hos Karl XII och för förräderi dömdes förlustig liv,
ära och gods men benådades till livet och senare även till
äran. Även Ture Gabriel hade gått krigarbanan och följt
Karl XII till konungens död. Sedan hade han avancerat till
generalmajor och ansågs som en av arméns mest framstående
officerare. Hans bragder, hans ovanligt »sköna, ädla och
imposanta utseende», liksom hans gladlynta och vänliga sätt
hade gjort honom ytterst populär bland både kamrater och
underordnade.
Karl Gustav Hård hade varit chef för Karl XII:s
livdrabanter och med dem tumlat om i många äventyr,
kämpat vid Pultava och blött vid Bender. Sedan hade han
blivit landshövding i Malmöhus län. — Ernst Johan Creutz
hade likaledes varit landshövding men gått den civila
banan. Han hade gjort sig känd som en både kunnig och
rättvis ämbetsman och på samma gång som en varmhjärtad
människovän. — Även Samuel Barck hade gått den civila
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
