Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arvid Horn leder Sveriges öden - Arvid Horn störtas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vägen. I kansliet hade han vunnit anseende såsom en
ovanligt dugande kraft.
De dömda riksrådens anhängare gjorde kraftiga
ansträngningar för att rädda dem. Men följden blev, att på
riddarhuset »uppväxte en ovanligt häftig rörelse, så att en stor
del av ridderskapet och adeln med hast funnos samlade i
koret och på stora gången». Det dröjde länge, innan
lantmarskalken förmådde göra sig hörd. Så förmäler
protokollet. Men i verkligheten lär det ha gått mycket
stormigare till. På riddarhuset fick särskilt lagman
Hammarberg, Stenbocks kurir, utkämpa en het dust, när han tog
de gamla rådsherrarne i försvar. Hela det unga hattpartiet
samlade sig nedanför talmansstolen och skrek: »För frihet och
fosterland, låtom oss rensa riddarhuset! Ut genom fönstret
med honom!» En sju, åtta stycken unga fänrikar draga
värjorna och rusa mot Hammarberg. Men den forne
krigsmannen står lugn på sin plats. Hans kallblodighet tycks ha
avväpnat dem, och de inskränka sig till att knyta nävarna
och slå honom för bröstet. Några av Hammarbergs
meningsfränder, som även angripits, ha fattat posto med dragna
värjor. I dörren trängs man för att komma ut. Det artar
sig till ett blodigt slagsmål.
Då springer general Wrangel upp från sin bänk, tränger
sig fram bland de hetlevrade ungdomarne och ropar med
sin tordönsstämma: »Håll litet, bröder! Låtom oss veta,
om I viljen bataljera eller deliberera[1]! Förr skolen I här
på stället få hugga mig i stycken, än vi skola låta oss
någon orätt övergå. Kommen ihåg, att I alle ären bröder
och svenske, ej polske adelsmän!» De kraftiga orden stillade
tumultet, fastän här och var ännu hördes upprörda stämmor.
Då det såg hopplöst ut för de fem riksråden, funno de för
gott att vika för stormen och inlämna sina
avskedsansökningar. I anledning därav fingo de samtliga avsked i nåder
med bibehållande av riksrådstiteln och årlig pension av
4,000 daler s. m. eller två tredjedelar av rådslönen. Något
senare avgjordes på ungefär samma sätt riksrådet Taubes
öde. Av hänsyn till konungen fick han dock ett belopp,
motsvarande hela riksrådslönen, i pension.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
