- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
5

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hattarne och ryska kriget - Hattarne ställa till krig

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hattarne ställa till krig.



EN ny tid var kommen. På vilan och friden var det
slut. Nu skulle Sverige med ett slag bli stort igen!
Hattarne
hade utlovat det. Men ännu var icke
svenska folket
villigt att gripa till svärdet. Det tyckte
sig ha fått nog av krig och elände. Då inträffade kort efter
riksdagens slut en händelse, som satte sinnena i brand.

Sekreta utskottet hade avsänt en av sina ledamöter, major
Malkolm Sinclair
, till Turkiet för att underhandla om
förbund mot Ryssland. På hemfärd med viktiga skrivelser
från sultanen, storvesiren och de svenska ministrarne i
Konstantinopel blir hans vagn på österrikiskt område, i
Schlesien, upphunnen av en ryttarskara under befäl av två ryska
officerare. Först lura de honom och hans reskamrat, en
fransk köpman, att lämna ifrån sig sina vapen, varefter de
snoka igenom Sinclairs resgods. Sedan får fransmannen
bevittna, hur de föra reskamraten avsides från stora
landsvägen till en närbelägen skogsdunge. Ett skott smäller, och
han ser majoren springa bland träden för livet under
ropet: »Min Gud! Jesus, min Gud!» Ryssarne hack i häl efter
med dragna sablar, och reskamraten hör »flera hugg,
alldeles som i en gammal trädstam». Så slutar den hemska
scenen med de orden av den ene ryske officeren: »Den där
har fått, vad han förtjänar.» Därefter tillägna sig mördarne
Sinclairs bagage med inneliggande viktiga papper.

Först fem dagar efter mordet påträffades Sinclairs lik av
en herde. Ansiktet var alldeles vanställt — möjligen med
flit, för att den döde ej skulle igenkännas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0007.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free