- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
8

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hattarne och ryska kriget - Hattarne ställa till krig

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vilka blevo Sinclairs mördare. Münnich ålade dem ej endast
att gripa Sinclair och bemäktiga sig hans papper utan
»också, om tillfälle därtill gåves, söka döda honom».
Och denna åtgärd vidtog Münnich på kejserlig hög
befallning
. Detta bestyrkes ytterligare därav, att Münnich
till stöd för sitt handlingssätt åberopade sig på en kejserlig
ukas, vari angivits bästa sättet att utföra det uppdrag,
Sinclairs mördare erhöllo.

Samtliga de i mordet deltagande ryssarne blevo sända
till Sibirien. Där höllos de under noggrann bevakning, för
att ingen skulle få veta, var de befunno sig. Men för
övrigt behandlades de väl och hugnades med ett par graders
avancemang. Huvudmännen i morddramat fingo för
säkerhets skull byta om namn.

Från svensk sida svarade man icke ett ord på alla ryska
regeringens högtidliga bedyranden, beklagade sig aldrig över
det skedda, begärde aldrig någon upprättelse. Man ruvade
över mordet, oförsonat — man bidade hämndens dag.

Och ute bland folket talades det om »Abels blod, som
ropar efter hämnd», och »Sinclairsvisan» flög kring landet i
avskrifter, sjöngs i var stuga och eldade sinnena.[1]

Visans författare, som var en fattig 21-årig student vid
namn Anders Odel[2], framställer sig själv som en herde
vid namn Celadon och berättar, vad som hänt honom:

»Sist, när på ljuvlig blomsterplan
jag mina lamm utförde
och satte mig, som jag var van,
där jag bäst lärkan hörde,
så kom till mig en gammal man,
beprydd med silverhåren.
Han såg mig ganska gunstigt an
och hälsade: ’God måren!’»


Den gamle övertalade Celadon att följa med och förde
honom till »ett fasligt berg», vars port han öppnade »med

[1] På Kungl. Biblioteket finns ej mindre än ett sjuttiotal olika upplagor av visan.
[2] Odel, som var en begåvad yngling, var prästson från Västergötland. Han reste år 1748 utrikes tör att studera sidentillverkning och blev sedan direktör för manufakturkontoret. Han levde till 1773.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/6/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free