Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hattarne och ryska kriget - Hattarne ställa till krig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den tolfte var en sirlig, lång
och väl uppväxter hjälte,
den man kund’ se ej enda gång
sitt karla-hjärta fällte.
Hans ögon voro oförskräckt
liksom på unga örnar;
hans styva nävar knyttes[1] käckt
som ramar uppå björnar.
Hans korta hår, som kämdes[2] opp,
avbildade en krona,
som var åt en så duktig kropp
en sirlig huvudbona’.
Ett tjockt gehäng, tre finger brett,
var spänt på blåa rocken;
en gruvlig pamp, den mången sett
nedsabla hela flocken,
satt, dragen till en tredjedel,
i detta gula bälte
och ville ut, ge den sin del,
som trotsat denne hjälte.»
Strax lättes blanka dörren opp —
en svensker karl framträdde
med skjuten, sargad hjältekropp,
dock miner intet rädde.
Hans ansikt var med blod besköljt,
nedsablat, trampat, slaget,
och bröstet, som hans hjärta döljt,
had’ grova skott intaget.
Hans hjärna satt i håret klent —
jag ryser det att nämna
men glädes, att ej är för sent
för himlen sådant hämna.
Han hälsade på svenskt manér,
då kungen nådigt svara’
och sad’: ’Vi känna inte Er.
Vem skulle I väl vara?’
’Jag är’, sad’ han, ’en svensk major.
Mitt namn är Malkolm Sinclair.
Min själ nu nylig’ av mig for
från hjärtats vrår och vinklar.’»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
