Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hattarne och ryska kriget - Ryska kriget 1741—1742
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
regemente, överste Karl Otto Lagercrantz, en nära 60
års man med stor duglighet och rik erfarenhet från både
svensk och utländsk krigstjänst. Vid 1738 års riksdag hade
han gjort sig känd som en ledare för de unga brushuvudena
på riddarhuset, vilka t. o. m. kännetecknades med
benämningen »Lagercrantz’ frikår», och vid den därpå följande
riksdagen var han en bland de mest hänsynslösa och våldsamma
pådrivarne av beslutet att börja krig. Med samma brutala
energi arbetade han nu inom armén för holsteinske hertigen.
Han företog sig t. o. m. att fara till Moskva för att inleda
underhandlingar med ryska regeringen och komma till tals
med Karl Peter Ulrik om hans val till tronföljare.
Mitt i denna politiserande församling under vapen slog
den ryska uppsägningen av vapenvilan ned som en bomb och
framkallade en obestridlig panik — tills det blev klart, att
man ingenting hade att befara på en tid ännu, eftersom de
ryska trupperna alltjämt kvarlågo i sina vinterkvarter.
Men i Ryssland kände man så bra till upplösningstillståndet
inom svenska armén, att man nog visste, vilken effekt blotta
uppsägningen av stilleståndet i förening med utspridda
rykten om ryska truppers annalkande skulle ha. Det visade
sig också, att man ej räknat fel.
Efter denna nervchock återvände den svenska
officerskåren med ännu större iver än någonsin till sitt självtagna
politiska värv; »och var föga respekt både för generaler och
ordres», säger ett ögonvittne. Man talade om den holsteinske
hertigen såsom Sveriges blivande konung, man gjorde sig
lustig och drack Karl XIII:s skål. Budskickningar gingo
mellan regementena, och inom några av dem talades om att
lägga ner gevären och vägra att slåss mot hertigen av
Holstein, vilken sades åtfölja den ryska hären. Lagercrantz
gjorde också, vad han kunde för att imponera på Lewenhaupt
genom överdrivna beskrivningar på den ryska arméns styrka.
Ja han försökte t. o. m. förmå generalen att till Kungl. Maj:t
insända en av Lagercrantz författad berättelse över arméns
tillstånd, hållen i så mörka färger, att det enligt den blott
borde vara en tidsfråga om några månader, när svenska
flottan och hela Finland skulle vara i fiendens hand. Det
var annan låt än för ett halvt år sedan!
Men här sade Lewenhaupt stopp. Till slut blev han tvungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
