- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
32

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hattarne och ryska kriget - Ryska kriget 1741—1742

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och härsket fläsk, salt kött eller sill till föda. Döden skördade
de flesta sjuka.

Fodermagasinerna voro otillräckliga. Kavalleriet kunde icke
med en svag ration havre om dygnet underhållas. Så länge
något granris uti backarna var att tillgå, blev den hackad och
till hästarnas föda använd. Men därpå var icke heller
tillgång, så att hästarna, drivna av hunger, förtärde sina
krubbstreck, krubbpålar och åto upp lädret å varandras sadlar,
om de ej bevakades. De voro så utmattade, att om på
fältvakterna man satt till häst mer än ½ timma, dignade
kreaturet ned under ryttaren.»

I Stockholm gick man och skämdes över arméns beteende,
och skammen trängde ned genom alla lager av befolkningen.
Plomgren, den bekante Hattchefen, mötte en dag en gammal
gumma med en korg på ryggen och frågade henne, vad hon
hade i den. »Armén i Finland», blev svaret. Då han undrade
vad hon kunde mena, tog hon korgen av ryggen och visade
honom en handfull kräftor, som hon med en föraktfull gest
slängde ifrån sig.

Allmänt sades det, att Lewenhaupt hade förlorat förståndet,
och att han darrade som ett asplöv vid minsta tal om att
fienden var i närheten. Förbittringen mot den förut så
avgudade mannen var gränslös. Då ryktet började förmäla,
att han snart skulle komma tillbaka från Finland, var
Skeppsbron dagarna i ända fylld av uppretade folkmassor, som vaktade
på honom. »Alla fönster mitt emot äro så fulla med folk, så
det är faseligt», skriver Karl Gustav Tessins hustru, »och alla
pojkar och käringar bära småsten hos sig, som de vilja stena
honom med, när han kommer i land.»

Till slut hade han också dokumenterat sin oduglighet så
grundligt, att regeringen vågade sig på att hemkalla den nyss
så mäktige lantmarskalken och tillsammans med honom
Buddenbrock. För efterträdaren i befälet, Bousquet,
återstod ingenting annat än den tunga uppgiften att underhandla
med fienden. Väl erbjöd han sig själv i krigskonseljen att
med sin avdelning gå i spetsen mot fienden, om man ville
besluta sig för anfall, men de andra generalerna vågade
icke längre lita på manskapet.

Den 24 augusti 1742 undertecknades kapitulationen
i Hälsingfors
, enligt vilken svenska hären utrymde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free