- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
44

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hattarne och ryska kriget - Hattarne lyckas rädda sin maktställning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hertig Adolf Fredrik, vars styrka som kandidat låg i svenskarnes
utsikter att genom hans val få en billig fred. Men bönderna
blevo för var dag, som gick, allt fastare i tron på att danske
kronprinsen var rätte mannen, och slutligen kunde ingen
makt på jorden hålla dem tillbaka, utan de valde för sin del
danske kronprinsen till tronföljare. Men på riddarhuset
frambesvuros minnena från Kristian Tyranns dagar. Och
de finska adelsmännen förklarade, att om »Sveriges
undersåtar ville bliva danskar», så vore finnarne beredda att giva
sig under det ryska väldet hellre än att se sitt land ödelagt
— ty det skulle bli följden, om svenskarne måste återtaga det
med vapen.

Hur än valet utfölle, tycktes inbördeskriget vara
oundvikligt. Försonliga röster, som höjdes för att »hemställa valet
Herranom», d. v. s. kasta lott, drunknade i den upphetsade
debatten.

Nu hade emellertid de svenska fredsunderhandlarne i
Ryssland kommit underfund med att om svenskarne ville
välja Adolf Fredrik, vore kejsarinnan benägen för
medgivanden ända därhän, att hon skulle vilja återställa
Finland, åtminstone till Kymmene älv. Så mycket kunde det
alltid vara värt att på Sveriges tron ha en konung, som hade
henne att tacka för sin krona.

Dessa underrättelser från Petersburg blevo avgörande för
de tre högre ståndens hållning. Där kom majoriteten till den
uppfattningen, att det klokaste, man kunde göra, var att
vänta med valet och låta tronföljdsfrågan bero av de
fredsvillkor, ryska kejsarinnan erbjöd, ifall Adolf Fredrik bleve
vald. Därför skulle Sveriges fullmäktige vid
fredskongressen få i uppdrag att försäkra kejsarinnan om riksens
ständers böjelse för hennes frände, så framt hon ville förbinda
sig att i fredsslutet återlämna Finland.

Men bönderna å sin sida ville ej heller vänta längre. När
de icke kunde på laglig väg göra sin röst hörd, grepo de till
andra medel. I Dalarne, där det jäst ända sedan förra våren[1],
bröt förbittringen ut i uppror, när Dalregementet skulle
rycka ut och tåga till Västerbottens försvar. Regeringens
befallning därom kungjordes på ett allmänt möte i Leksand



[1] Se sid. 38.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free