- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
49

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hattarne och ryska kriget - Hattarne lyckas rädda sin maktställning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

då litet tysta», sade han och »bad dem för Guds och Jesu skull
besinna, huru litet några tusen bönder kunde emot hela
armén. Allt förnuftigt folk märkte ju, att de vore förledda.»
»Gå hem, och konung och ständer förlåta er!» sade han.

»Detta allt avhörde de med mycken tystnad», skriver
Tersmeden. »Men Masas Anders svarade: ’Men vet du, vi
vill int ha den där biskopen te kung?’[1] Hans impertinenta
svar retade mig att i hast säga: ’Din sakramenskade kanalje,
tror du riksens ständer skulle fråga Morakarlen till råds,
vem som bör tagas till kung? Känner du Tunahulthålet?
Var säker, att varken du eller dina slipper med huvuna hemåt!’

’Å, slån i huve mä klubba!’ ropade en i högen, då en, som
stod utmed, lyfte upp sin spikklubba och jag i detsamma ryckte
ut min stora hirschfängare och svarade: ’Slår du hit, så är det
sista gången du slår!’

I detsamma ropa’ flera: ’Å, skjut’ en för huvu!’ då ett
lodbyss-skott small. Olyckligtvis träffade kulan genom hatten
på Hans excellens Adlerfelt och gav honom en sådan
kontusion, som tre dagar efter ändade hans liv.

När detta skott small, vände Hans excellens Rosen om sin
häst, red till Västmanlands regemente, som var uppställt
mitt emot de upproriska, och kommenderade: ’Gör er
färdige, gen det canaille en salva!’ Jag hörde hela regementet
svara: ’Det är våra föräldrar, bröder och släktingar — vi
skjuta intet på dem!’ och de satte gevär för fot.» Älvsborgs
regemente förhöll sig dock lydigt. Mot detta vände sig då
dalkarlarne och avsköto mot överste Lagercrantz ett skott, som
gav honom ett skrubbsår i ansiktet. Han befallde då sina
soldater att ge eld, och de lydde. Samtidigt framfördes två
kanoner, och deras laddning av druvhagel plöjde blodiga fåror i
de tätt packade bondehoparna. Det var nog. Bondeskarorna
upplöste sig i vild flykt, förföljda av ryttare med sablarna i
högsta hugg. Många kastade sig i Norrström för att undkomma
men drunknade. En del unga officerare begingo i förbittring
och segeryra, sådan de ej fått smaka i fejd med ryssen, onödiga
grymheter. De flyende blevo hoptals infångade och
tillsvidare inspärrade på Arsenalsgården, några kyrkogårdar och
på fartyg i hamnen.


[1] Adolf Fredrik var furstbiskop av Lybeck.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free