Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hattarne och ryska kriget - Hattarne lyckas rädda sin maktställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu var motståndet mot Adolf Fredriks val brutet, och
följande dag förklarades han högtidligen på ett gemensamt
sammanträde av riksens råd och alla fyra stånden för
Sveriges tronföljare.
För att hindra de väntade upprorsskarorna från
Mälarlandskapen att komma in till huvudstaden fick Tersmeden
med en eskader av små fartyg och båtar gå in i Mälaren. Han
hade betingat sig av höga vederbörande att »ej hava andra
besättningar än båtsmän och underofficerare, som äro vana
att lyda», ty, som han sade, »soldaten, som mer än båtsman
är beroende av sin rotebonde, ville kanske ej göra sin
skyldighet mot rotebonden. Båtsman är däremot glad att slippa
sitt tvång på sjön och slita ont. Han skulle med nöje slå ihjäl
en bonde för att få sitta i sin koja i fred.»
På eftermiddagen den 22 juni gav sig Tersmeden av och
visiterade med sina barkasser Mälarens stränder och holmar
för att utröna, om det någonstädes fanns allmoge med båtar
samlad. När han kom till Älggarns sund, fick han av krögaren
där veta, att en mängd båtar, fullastade med allmoge, lågo
vid en holme i Norra Björkfjärden. Och på andra sidan udden,
åt Enköpingshållet, skulle det ligga tre båtar med 70 eller
80 beväpnade bönder och vänta på sina kamrater från andra
delar av Mälarlandskapen. »De tala mordiskt», tillade
sagesmannen.
Som Tersmeden hade två båtsmän från Enköping ombord,
beslöt han sig för att skicka en av dem, en flink karl vid namn
Berg, att tala vid dem. Båtsmannen blev glad över uppdraget
och bedyrade: »Jag skall så predika för de dumma djävlarne,
att de skall tacka Gud att få vända om hem!»
Under tiden gick Tersmeden upp till Ådö gård, där
grevinnan Löwen bodde. Klockan var då 3 på morgonen, men alla
i huset voro vakna, och en lakej höll utkik. Ingen hade fått
en blund i sina ögon av fruktan för Enköpingsflottiljen, som
legat vid udden hela natten och uppträtt hotfullt och
pockande. Men knappt hade grevinnan delgivit Tersmeden sina
bekymmer, förrän båtsman Berg kommer tillbaka från sin
expedition och inrapporterar, att Enköpingsborna blevo så
skrämda av hans berättelse om hur illa det gått för de upproriska
dalmasarne i Stockholm, »att de straxt vände hem i största
hast och tackade sin himmelske fader».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
