Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hattarne som försvarare av vårt nationella oberoende - Kejsarinnan Elisabets försök att tillvälla sig förmynderskap över tronföljaren tillbakavisas av Hattarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oordning ändock intet kunde uträttas». Med dessa ord gick
en stor del av ståndets medlemmar »ut att förskaffa sig mat».
Men »nytt buller och ordväxling uppväxte», och talmannen,
Olof Håkansson, visste sig till slut ingen levande råd utan
gjorde proposition på att ståndet skulle åtskiljas. Därpå
gick han själv sin väg tillsammans med sekreteraren.
Vid följande plenum gjorde de oregerliga elementen stort
nummer av att talman och sekreterare sålunda lämnat sin
plats, och menade, att eftersom de förra gången gått sin väg,
så borde de nu icke längre få stanna kvar i ståndet.
Den ordväxling, som nu uppstod, lyckades emellertid
Olof Håkansson avbryta genom tjänliga medel: han
»föreställte ståndet», heter det i protokollet, »att som allting borde
börjas i den store Gudens namn och hans fruktan, så hade
ledamöterne att först avbida morgonbönen och sedan
ordenteligen avgöra, vad de kunde pröva nödigt.
Och blev därpå den vanliga morgonbönen förrättad.
Herredagsmannen Olof Matsson ifrån Åland utlät sig
därefter, att talemannen och sekreteraren, i anseende därtill att
de i sista pleno gått ifrån dem, nu borde alldeles taga
avträde. Med vilken mening några av riksdagsmännen ifrån
Finland och Erik Arnesson ifrån Värmeland även instämde.
Talemannen ville härvid göra en tjänlig föreställning och
äskade till den ändan ljud. Men Erik Arnesson ifrån Värmeland
föll honom i talet och sade sig icke mera vilja höra någon
föreställning av honom, sedan han en gång gått ifrån dem.
Varmed herredagsmannen Mats Olofsson ifrån Stockholms
län även sig förenade.
Riksdagsmannen Nils Matsson ifrån Västernorrland
ropade, att sekreteraren borde gå ut; och steg därpå han jämte
nästbemälte Mats Olsson och tvenne andra fram till bordet
och fattade sekreteraren i armen att verkeligen leda honom ut.
Varmedelst ett ganska häftigt sorl och buller samt
springande över bänkarne förorsakades, och ropades
därunder åtskillige gånger på våld, inbrott i lagen m. m.»
Sorlet avstannade slutligen, men blott för att strax börja igen.
»Men sedan det var någorlunda stillat, föreställte
herredagsmannen Johan Persson ifrån Tuna ståndets ledamöter, det
igenom en sådan förbittring ej något stode att uträttas.» Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
