- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
78

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hattarne som försvarare av vårt nationella oberoende - Kejsarinnan Elisabets försök att tillvälla sig förmynderskap över tronföljaren tillbakavisas av Hattarne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

talade så vackert »under många bevekeliga utlåtelser samt
hjärtelig önskan, det de gemensamt ville nedfalla för den store
Guden och anhålla om den helige Andes styrsel och regering».
Och talmannen bad dem »för Kristi skuld, det de dock en
gång ville återvända att med sådan bitterhet angripa varandra».
Så småningom lyckades han också återställa ordningen. Men
bråkmakarne nöjde sig icke därmed utan bildade en
deputation, som gick omkring till de andra stånden och framförde
de hårdaste beskyllningar mot talmannen och sekreteraren
och begärde, att dessa skulle ställas till rätta inför en riksens
ständers kommission för sina »förbrytelser».

Kort därefter uppenbarade sig en annan deputation,
utsänd av bondeståndets majoritet för att låta de andra stånden
veta, att den förra deputationen icke varit av ståndet utsänd
och alltså icke stadd i lovliga ärenden. De tre andra stånden
läto då genom en gemensam beskickning förmana bönderna
till enighet; och blevo dessa deputerade — enligt vad adelns
protokoll berättar — »i tämmeligit gott lugn emottagne».

Det tycktes verkligen ha hjälpt, men blott till en tid.
Ordningens band lossnade igen. Deputationer från ståndet
började åter fjanta omkring, och handgripligheter användes
som argument i debatten. Protokollet förmäler om två
skånska riksdagsmän, som råkade i gräl och ej blott »syntes
hava oanständige och hotande åtbörder emot varannan»
utan även »stött och knuffat vanannan». De dömdes att göra
ståndet avbön och erlägga plikt.

Somliga ansågo straffet för lindrigt, men gent emot dessa
erinrades om att en medlem av borgarståndet, »som under
någon yppad träta ryckt tummen utur led på den andra,
ändock ej pliktat mer».

De felande förklarade sig vörda ståndets beslut, betalte
de ådömda böterna och anhöllo om tillgift, »varefter ståndet
önskade dem lycka till enighet och förtrolighet samt bad dem
intaga sina säten».

Protokollet förmäler vidare: »Riksdagsmannen Erik
Månsson ifrån Älvsborgs län begärde därpå, det ståndet även ville
taga i övervägande, huruvida det vore något skälls- eller
förklenligit ord att kalla någon en förbannad krakelmakare,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free