- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
79

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hattarne som försvarare av vårt nationella oberoende - Kejsarinnan Elisabets försök att tillvälla sig förmynderskap över tronföljaren tillbakavisas av Hattarne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som honom nu på stunden skulle skett, och vårföre han
åstundade reparation[1].

Men som han intet nämnde, av vad anledning sådant skett,
eller vem det gjort, så höllt ståndet onödigt att sig härmed
uppehålla.»

I augusti tilltog oron i bondeståndet ånyo. I protokollet
för den 14 augusti upprullas följande föga uppbyggliga scen:

»Riksdagsmannen Mats Ersson ifrån Nyland började
därpå ganska häftigt att ropa: ’Tag ifrån mig Jakob
Esaiæson ifrån Älvsborgs län, ty han tiger aldrig utan faller mig
alltid i talet! Gör för Guds barmhärtighet och hav honom att
sittja i sin bänk, så jag må få bliva i fred!’ Vilken utlåtelse
han under starkt sorl, som härvid yppades, åtskillige gånger
upprepade.

Vilket gav talemannen anledning att några resor varna
Mats Ersson att sig skickeligen och på ett emot ståndets
heder svarande sätt förhålla och uppföra.

Men Mats Ersson tog ståndet till vittne, det han nu sade
till, att, i den händelse Jakob Esaiæson än en gång fölle
honom i talet, då icke kunna undgå att slå honom, Jakob
Esaiæson, på truten.

Talemannen utlät sig hjärteligen beklaga, att ståndet
ingen dag skulle få vara tillsamman utan buller och olåt,
föreställandes huru det vore ganska eftertänkeligit, att
den ene angrepe den andre med hot och undsägelser,
isynnerhet med den utsago att uti ståndet vilja slå någon på
truten, helst en var visste, huru dyrt ett sådant slag skulle
bliva, och att det efter lag intet utan livets förlust finge
försonas.»

En månad senare gick det återigen lika livligt till, och en
riksdagsbonde begärde, att det skulle intagas i protokollet,
»att det varit de i ståndet, som stått och knuffat honom, vilket
han trodde även andre hava skett».

Då uppstod även en annan riksdagsbonde och anhöll, att
protokollet ävenledes måtte föreviga, »att man luggat honom
i själva ståndet».

Det var så mycket lättare för Hattarne att få framgång


[1] Upprättelse.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/6/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free