- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
83

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hattarne som försvarare av vårt nationella oberoende - Kejsarinnan Elisabets försök att tillvälla sig förmynderskap över tronföljaren tillbakavisas av Hattarne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Av allt, som under de politiska rättegångarna på riksdagen
framkommit rörande partiväsendets skuggsidor, gjordes en
sammanfattning i en särskild skrift, där det bland annat heter
om bestickligheten, den värsta kräftskada, varav samhället
led: »Korruptionen har ritat sig in och frätit vidare omkring
sig, än att sekreta utskottet vet något tillräckligt botemedel.
Icke en eller annan, utan hundratal låta sig bruka av
främmande ministrar, med penningar och fagra löften lockade
eller med hot skrämda att främja deras avsikter. Det har
kommit så långt, att pluraliteten vid en riksdag värderas vid
främmande hov till vissa måttliga penningsummor, att
riksdagsfullmakter och röster hållas för en vara, som man
kan lovligen tinga, köpa och sälja såsom annan välfången
egendom, att folk förskrivas såsom fä och deras tankar och
samveten hållas fala.»

Vad själva principalatsfrågan angår, blev dess irrlärighet
fastslagen i riksdagsbeslutet, där den förklarades för »en
förvänd och obetänksam uttydning uppå rikets grundlagar». Var
och en, som förfäktade den, betecknades som »en orolig och
skadlig lem», vilken borde lagligen straffas. »Ständernas makt
nedåt, i förhållande till det väljande folket, var därmed
stadgat, och slutstenen i viss mån lagd i ständerväldets
stolta byggnad», säger Stavenow. I känslan därav kunde
biskop Brovallius i Åbo på nästa riksdag yttra de stolta
orden: »Den idéen, att ständer kunna fela, är emot rikets
grundlag.»

*



Mössorna voro slagna till marken, och något motstånd
från dem var ej längre att befara. Deras leder voro så
upprivna, att man knappt kan tala om något motparti mot
Hattarne längre. Men många av de forna motståndarne
hade också kommit på det klara med att det Hattparti,
som avgav den nationella förklaringen till Ryssland, var ett
annat och vida mer ansvarsmedvetet parti än det, som några
år förut lättsinnigt kastat landet i krig. Hattarne hade genom
bittra erfarenheter mognat och omdanats från ett
ansvarslöst krigsparti till arbete för en fredlig statskonst, vars mål
var Sveriges inre styrka och yttre självständighet. Det var
grunddragen i Arvid Horns statskonst, som åter kommit till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free