- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
86

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hattarne som försvarare av vårt nationella oberoende - Kejsarinnan Elisabets försök att tillvälla sig förmynderskap över tronföljaren tillbakavisas av Hattarne - Rysslands fortsatta förbindelser med svenska landsförrädare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stor mängd personer blevo också vid denna riksdag hugnade
med ständernas rekommendationer till ämbeten och tjänster.
Därför blevo stånden också formligen belägrade av
befattningssökande, som trängdes i deras förmak i bidan på att få
företräde för att rekommendera sig själva eller söka beveka
ut- och ingående riksdagsmän att åtaga sig deras sak. Att
mången ledamot av riksens maktägande ständer därav gjorde
sig en inkomstkälla, är ganska troligt.

Förgäves höjdes varnande röster mot det farliga godtycke,
som på detta sätt kom att vidlåda befordringsväsendet.
Vartenda stånd ogillade och beklagade någon gång dessa
olagligheter — och fortfor ändå därmed. Också uppgingo
befordringsärendena vid denna riksdag till ett par tre hundra.
Ingen kunde kraftigare varna mot dessa orättvisa
tjänstetillsättningar än prosten Serenius. Men det hindrade icke,
att han en vacker dag begärde ständernas förord för sin
broder att bli befordrad till häradshövding. Och denna
begäran blev med nöje bifallen. Att riksdagsmännen skulle
äga att sörja för de sinas avancemang ansågs som en
naturlig sak.

Litteratur:

Nils Arwidson, Blackwellska rättegången
(Tidskriften Frey för år 1846).


Rudolf Kjellén, Samuel Åkerhielm den yngre och
de ryska stämplingarna i Sverige åren 1746—1749
(Historisk tidskrift för år 1894).


Ludvig Stavenow, Till belysning av partistriden
vid riksdagen 1746—1747.

Rysslands fortsatta förbindelser med
svenska landsförrädare.



SEDAN partilidelserna rasat ut på riksdagen, följde
äntligen en tid av lugn. Man fick vara i fred för Korff,
vars oförskämda uppträdande slutligen föranledde
konung Fredrik själv att skriva ett handbrev till kejsarinnan
och bedja henne återkalla sitt sändebud. Då äntligen fann
den ryska regeringen för gott att befria det svenska hovet
från honom. Hans efterträdare, Panin, var en försiktigare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/6/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free