Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hattarne som försvarare av vårt nationella oberoende - Rysslands fortsatta förbindelser med svenska landsförrädare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
natur, som aktade sig för att onödigt reta folk på sig genom
övermod och påflugenhet. Vilket ingalunda hindrade, att
han i hemlighet fortsatte med samma uppviglande politik
som Korff, utspridde rykten och kringsände agitationsskrifter,
vari svenska regeringen beskylldes för krigiska planer
mot de snälla grannarne.
Innan Korff lämnade Sverige, hade han lyckats köpa
Åkerhielm. Han visste, att den störtade Mösschefen
ingenting hade att leva av och förgäves sökt att genom engelske
ministern utverka sig något understöd från dennes regering.
Korff uppsökte honom nu på hans egendom Margretelund,
ett par mil från Stockholm, och erbjöd honom i tsarinnans
namn och såsom bevis på hennes aktning en vängåva av
2,000 dukater. Efter en stunds tvekan mottog Åkerhielm
gåvan och lovade att med sina råd gå Korffs efterträdare
till handa. Så berättar åtminstone Korff i sin depesch, och
det finnes knappast något skäl att betvivla hans uppgift.
Ryska regeringen hade dock ej mycket glädje av sin
frikostighet. Åkerhielm tycks i det längsta ha undvikit Panin,
och när denne slutligen fick träffa honom, vågade ryssen icke
för den gamle rådsherren blotta tsarinnans planer i hela deras
vidd. Vad Åkerhielm fick veta därav var, att ryska och danska
härar skulle från var sitt håll inbryta i Sverige för att hindra
suveränitetens införande och framtvinga en förändring av
styrelsen jämte bestraffning av Hattarnes ledande män. Det
säges han ha gillat, ja fröjdat sig över. Men han yrkade
därvid, att inbrottet skulle föregås av ett manifest, varigenom
den ryska regeringen försäkrade, att den tog detta steg icke
för att göra erövringar utan blott för att skydda den svenska
friheten.
Ett ytterligare exempel på hur hemskt långt partifanatismen
kunde driva svenske män i förblindelse, är ett skriftligt
betänkande, som Panin mottog från en annan, icke namngiven
Mösspatriot. Det gick ut på ungefär detsamma, nämligen
att Ryssland och Danmark borde med vapenmakt komma de
betryckta patrioterna till hjälp, störta det franska partiet
från makten och straffa dess ledare. Även här yrkades, att
det i ryska krigsmanifestet skulle tydligt sägas ifrån, att det
icke var meningen att göra Sveriges folk något ont utan bara
att kräva upprättelse av dess regering. Och särskilt uttalades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
