Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hattarne som försvarare av vårt nationella oberoende - Rysslands fortsatta förbindelser med svenska landsförrädare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppviglare. Hoof skötte sig emellertid inte bra — han pratade
för mycket bredvid mun, väckte för stort uppseende, och
därför gick det honom, som sagt, illa. Han arresterades och
fraktades till Stockholm, där några riksråd togo hand om honom
och klämde ur honom, vad han hade på hjärtat. Det var ett
och annat både om ändamålet med hans egen resa och om
»det s. k. Nattmyssopartiets» förehavanden: om Åkerhielms
och Fredenstiernas planer och skumraskpolitik. Vad han
visste eller trodde sig veta därom hade han dock endast från
andra hand, nämligen en underordnad i ryska legationen,
vadan Hoofs bekännelse icke kunde användas som bevis mot
de angivna personerna. Men hans häktning hade i alla fall
sitt stora värde därigenom, att den avskräckte andra från
att gå samma vägar som han.
Ännu nyttigare för Sverige blev en ny förlöpning, varmed
ryska hovet blamerade sig på sommaren 1749, då Panin gav
Tessin och Ekeblad del av en ny kejserlig skrivelse, som
innehöll märkliga ting: att så snart konung Fredrik I avlede, skulle
kejsarinnan vidtaga åtgärder för att skydda Sverige mot
suveränitetens införande. Till den ändan skulle hon låta
en truppstyrka inrycka i Finland, för den händelse att man
ville försöka ändra regeringsformen utan riksens ständers
enhälliga samtycke.
En så otroligt fräck och kränkande ton i en skrivelse från
en regering till regeringen i ett annat fritt rike kan ej gärna
ha haft annat syfte än att reta svenskarne till något överilat
steg. Men om detta varit meningen, så missräknade sig
tsarinnan. Det svenska svaret var hållet i en värdig ton
och innehöll, att om några ryska trupper utan svenska
regeringens formliga begäran överskrede gränsen, så måste det
anses som fredsbrott, och Sverige nödgades då betjäna sig
av de medel till försvar, som Gud förlänat.
På sinnesstämningen bland Mössorna verkade också den
ryska förolämpningen annorlunda än beräknat. Alla, som
hade någon känsla för sitt lands heder, stöttes härigenom bort
från den makt, som ville spela deras beskyddare.
Fredenstierna höll dock troget ut. »Herren Gud sände oss
en snar hjälp från Zion!» utropade han i en ny skrivelse till
Panin. Hans ståndaktighet uppmuntrades också med en
hedersgåva från tsarinnan av 1,000 dukater. Han lade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
