- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
107

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hovpartiets revolutionsförsök - Tronskiftet 1751

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


På Fredrik I kunde, menar Höpken, samma eftermäle
tilllämpas, som den engelske konungen Karl II fick: »Han sade
aldrig något dumt och gjorde aldrig någit klokt.» Det var
icke genom brist på begåvning, som kung Fredrik blivit en
skugga i Sveriges statsliv. Nej, orsaken låg i hans lättja och
bristande intresse för allt vad kultur heter. Hans likgiltighet
därför skall ha gått så långt, att sedan hans uppfostran var
slutad, han aldrig tog i en bok. Denna motvilja för läsning
berövade honom också på äldre dagar en välgörande förströelse.

Under de tre sista åren av sitt liv hade Fredrik I kunnat
ersättas av en namnstämpel, utan att just någon förändring
märktes. Så vande sig svenskarne vid att betrakta
konungavärdigheten som en tom prydnad. Skulle det lyckas för hans
efterträdare att återställa vördnaden för tronen och återupprätta
konungamakten ur dess förfall?

*     *
*



Adolf Fredriks tronbestigning försiggick i djupaste lugn.
Därmed vederlades alla rykten om planer på att omstörta
författningen vid tronskiftet. Kejsarinnan Elisabet fick ingen
anledning att inblanda sig i Sveriges inre förhållanden.
Tvärtom skyndade hon att betyga Adolf Fredrik sin vänskap och
förklara för de utländska hoven, att hennes farhågor för
suveränitetens införande i Sverige blivit undanröjda genom
Adolf Fredriks konungaförsäkran, vadan hon ämnade leva
i vänskap med sin granne.

Den nye konungen var dottersons dotterson till Gustav
Adolfs syster Katarina, Karl X:s mor. Det rann således en
droppe av Vasarnes blod i hans ådror, men den var inte lätt
att upptäcka. Adolf Fredrik var helt rätt och slätt en snäll
hedersman, som, för att begagna en gunstlings ord, »såg
nådig ut t. o. m. på ryggen».

Den gustavianske frihetsentusiasten Adolf Ludvig
Hamilton säger i sina memoarer om den nye konungen, att »i
dess yttre utseende lyste all den fromhet, som utgjorde
Dess karaktär, i Dess ögon all den enfald, som kunde
trankilisera[1] den frihetsömmaste nation». Men han säger

[1] Lugna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free