- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
113

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hovpartiets revolutionsförsök - Tronskiftet 1751

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

endast med svårighet lät han av stånden förmå sig att
övertaga den svåra posten.

Höpken var, liksom Tessin, en av Sveriges ypperste
vältalare och skriftställare. I hedersnamnet »Sveriges Tacitus»
ligger, med reservation för dess påtagliga överdrift, beundran
för en vältalighet, som var av mera kärnfullt slag, liksom ock
hans bildning var gedignare än Tessins. Höpken förenade
rika snillegåvor med en nobel och rättrådig karaktär, men hans
begåvning var lagd mera åt det vetenskapliga och filosoferande
hållet än åt det handlingskraftiga. »Till huvud och karaktär
var han», som Geijer säger, »en tvivlare.» Han blev därför,
trots sin ädlare daning, Tessin underlägsen som statsman —
eller kanske rättare sagt därför att han var en noblare
personlighet, som kände motvilja mot politikens ränkspel. Till
partiman var Höpken egentligen icke skapad. Därför
övergick också den verkliga ledningen av Hattpartiet, trots häns
kanslipresidentskap, snart till Axel von Fersen. Hans
kritiska läggning gjorde honom skarpsynt även för sina egna
fel. Ännu medan han står på höjdpunkten av sin bana,
avlägger han i sina memoarer följande politiska
självbekännelse: »Med mycken lust att tänka äger jag ingen
aktivitet; med tämmelig skickelighet att utarbeta saker i ett kansli
eller i min enslighet har jag ingen skickelighet att med konst
bedriva dem vid ett hov eller ibland en menighet; mycken
hypokondri och därför många humörer, vilka skämma många
saker; mycken lystnad att synas värdig de största tjänster,[1]
ingen lystnad att äga dem, varigenom händer, att jag oftare
blir mera återhållen och försiktig, än nyttigt vara kunde.
Alla desse med flere egenskaper kunna lätteligen förorsaka
hos mig stora fel, dem jag, som sagt är, icke ärnar undandölja
utan med största uppriktighet bekänna, så ofta tillfälle därtill
gives.»

När det gäller en så märklig man, kan det ha sitt intresse
att av hans påbörjade levernesbeskrivning inhämta, att han
kom till världen för tidigt, i sjunde månaden, och första tiden
av sin levnad var så svag och sjuklig, att man trodde, att han
snart skulle dö. »Dock har jag sedermera», skriver han vid
55 års ålder, »igenom Guds nåd njutit en jämnare och
beständigare hälsa än någon av mina bröder intill närvarande tid.


[1] De högsta ämbeten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free