- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
126

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hovpartiets revolutionsförsök - Tronskiftet 1751

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Badin var en uppburen broder i flere ordenssällskap. I
Par Bricole var han en mycket nitisk och backanaliskt
uppsluppen ordensfigur och blev snart ordens balettmästare.
Till Timmermansorden skänkte han genom ett
donationsbrev en årlig inkomst av en tunna råg och en tunna vete
från sina små dåliga gårdar. Denna jordränta utgick ända
till 1902, då rätten därtill bortföll på grund av vissa
juridiska omständigheter.

Badins första fru hade det för en neger synnerligen
passande namnet Svart. År 1822 dog Badin. Efter denna tid
förekommer hans andra hustru i mantalslängderna under
titeln »moriansänkan». Egendomligt nog efterlämnade den
gamle kutryggige och krokbente negern ett ganska
rikhaltigt bibliotek. På försättsbladet till sin bibel hade han
skrivit: »Tillhör Adolphe Ludvig Gustaf Fredrik Albrecht
Coichi Badin. Han var föder Bland Trällar, vandrade bland
dem, men då Ljuset tändes önskad han att dö den Frijes
död.» Boken är för övrigt full med anteckningar,
vittnande om uppmärksam läsning, särskilt av sådana ställen,
som kunde tillämpas på Badins eget liv.

*     *
*



Genom Lovisa Ulrikas älskvärdhet vann kungaparet en
krets av anhängare, som voro beredda att våga allt för att
förvärva ökad makt åt konungen — d. v. s. åt drottningen!

De vapendragare, som tronföljarparet först fick, hade
dock inte lycka med sig. Det var på 1747 års riksdag
som två bröder Schechta, den ene kapten vid gardet, den
andre major i preussisk tjänst, försökte uppvigla bönderna
till konungskt nit och därigenom ytterligare ökade oron
inom det hedervärda ståndet.[1]

Det var karlar, som kunde konsten att gå på —
åtminstone med stora ord. Ingen kunde, säger Tessin, »mera
fermt än de arrestera riksdag och stånd, likt och olikt» —
i fantasin. Sådant var småsaker för slike bålde krigsmän.

De lågo i av alla krafter med att uppvigla bondeståndet,
drivna av pur nitälskan för fosterlandets bästa — påstodo

[1] Jfr sid. 76.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/6/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free