Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hovpartiets revolutionsförsök - Tronskiftet 1751
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han genom en vän muntligen framföra den hälsningen till
adeln, att han »aldrig haft något ont i sinnet därmed, att han
sprang utur sin bänk, då herr baron och lantmarskalken gick
ut», utan det hade han gjort bara för att »få för herr baron och
lantmarskalken betyga sin oskuld samt excusera sig». Han
kunde nu ej erinra sig, om han fattat tag i lantmarskalkens
kläder eller inte. Men om så skett, bedyrade han, »det sådant
aldrig varit i något ont uppsåt att dymedelst angripa herr
baron och lantmarskalken». Men eftersom den gode majorens
»menlösa uppförande» blivit till hans värsta uttytt, så hade
han »sig beslutit att ej längre vilja bliva här kvar till någons
förargelse».
Adolf Fredrik lät hälsa ständerna, att han önskade, att
mannen långt fore detta varit borta. Och det hade han
verkligen skäl till, ty genom att på ett sådant sätt inblanda sig
eller låta sig inblandas i partiväsendet hade han förspillt de
sympatier, som konungahuset av ålder kunnat påräkna inom
bondeståndet. Och utan tvivel gick han av samma skäl
miste om åtskilliga anhängare inom de andra stånden.
Men Lovisa Ulrika anbefallde den bålde majoren i sin
kunglige broders bevågenhet, såsom den där ådragit sig motgångar
genom den iver, varmed han på riddarhuset talat för tronföljarparet.
Det unga hovet saknade dock icke vänner av bättre
beskaffenhet. Vid sidan av Hattar och Mössor bildades nu ett
tredje parti, hovpartiet. Förutom lycksökare, brushuvud
och personliga vänner till kungaparet inrymde detta parti
inom sig flere sansade män, som sett för mycket av det omogna
ständerväldets misstag och tyranni för att vilja vara varken
Hattar eller Mössor. De ville i stället ge konungen en
självständigare ställning i samhället, i förhoppning att därigenom
en motvikt skulle bildas mot ständerväldets överdrifter.
Litteratur:
Riksrådet grefve Anders Johan von Höpkens skrifter,
utgifna af Carl Silfverstolpe: 2 delar; häft. kr. 16:—.
L. De Geer, Minne af riksrådet grefve Anders Johan von Höpken (Svenska akademiens handlingar för år 1881; häft. kr. 5:—).
Nils Erdmann, Ur rococons lif.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
