- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
129

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hovpartiets revolutionsförsök - Adolf Fredrik försöker utvidga kungamakten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Adolf Fredrik försöker utvidga kungamakten.


Konungen i kamp med rådet.



DET låg snart i öppen dag, att försöken från början av
Fredrik I:s regering att utvidga konungamakten höllo på
att göras om av Adolf Fredrik, fastän på andra vägar.
Hans strävanden gingo ut på att skjuta rådet åt sidan och
söka draga till sig så många frågor som möjligt. Hårdast stod
kampen mellan konung och råd om ämbetsutnämningar. De
frågor, det här gällde, ha ju i alla tider omfattats med det
livligaste intresse, eftersom egoismen därvidlag gjort folk särskilt
skarpsynta. Statens tjänster hade nu också fått den största
betydelse, isynnerhet för adeln, sedan reduktionen gjort
jordagodsen otillräckliga för ståndets ständigt växande
medlemsantal.

Nu föreskrev regeringsformen, att till högre ämbeten skulle
lämpliga personer föreslås av rådet och till lägre ämbeten
av vederbörande ämbetsverk. Bland de sålunda föreslagna,
vilka i regel skulle vara tre, fick konungen välja fritt. Han
hade dock även rätt att gå utanför förslaget, så framt ej
utnämningen vore stridande mot lag eller »andra redliga
undersåtars välfärd och förtjänst». I sådant fall voro
rådsherrarne skyldiga att genom omröstning hindra utnämningen.

Då Adolf Fredrik nu upprepade gånger ville begagna sin
rätt att gå utom vederbörandes förslag till att draga anhängare
över på sin sida, måste rådet genom omröstning förhindra det,
och för var gång blev sinnesstämningen å ömse sidor allt
bittrare. I hetsigt mod gjorde sig då även rådet skyldigt till
den överdriften att allt oresonligare hålla på tjänsteåldern
såsom befordringsgrund, stundom icke utan en bismak av
partiförföljelse.

Situationen tillspetsades än värre därigenom, att konungen
ej blott slog dövörat till för alla föreställningar utan också,
när rådet röstat ikull honom, vägrade utfärda fullmakt på
någon annan. I sådana fall måste ämbetena stå obesatta.

Den växande missämjan mellan konung och råd stannade
dock icke vid utnämningsfrågor utan inmängde sig i allt möjligt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free