- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
132

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hovpartiets revolutionsförsök - Adolf Fredrik försöker utvidga kungamakten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kronprinsen, visade honom. Men det kunde ju — tillfogade han —
ej vara annorlunda, då prinsen dagligen såg, hur hans guvernör
bemöttes. Konungen kom till, klädd i sin storblommiga
nattrock. Den upprörda ordväxlingen övergick till en formlig
träta, och från båda sidor drog man fram alla möjliga gamla
oförrätter, verkliga eller inbillade, som man gått och samlat
på under åratal. Till slut blev konungen alldeles blek av vrede
och famlade efter en eldgaffel, vilken drottningen dock
lyckades avhålla honom från att begagna. Den allt annat än
uppbyggliga scenen slutade med att Tessin gick sin väg under
förklaring, att han ej längre kunde stanna hos kronprinsen
eller vid hovet. Det väckte kolossalt uppseende, och folk
tog ivrigt parti antingen för Tessin eller för hovet.

Kronprins Gustav har i sina memoarer givit en annan
färgläggning åt brytningen: »Greve Tessin hade fattat en
häftig passion för drottningen. Han hade även varit nog
djärv att för denna prinsessa förklara sin kärlek och göra
henne propositioner, nog avlägsna från den vördnad, man
är skyldig sin överhet. Drottningen dolde länge hans
oförskämdhet för konungen, men slutligen gick greve Tessins
kärlek till en sådan ytterlighet och blev drottningen så
besvärlig, att hon för konungen upptäckte den hemlighet,
som hon så länge förtegat. Det hände även, att konungen
en dag inkom, då greve Tessin till den grad glömt den
vördnad, han var drottningen skyldig, att han kastat sig för
hennes fötter. Ordväxlingen var häftig och slutade med
en förskräcklig eclat, jag menar greve Tessins nedläggande
av sitt guvernörsämbete och avlägsnande från hovet.
Emellertid gåvo så han som konungen andra skäl därtill; vilket
liar kastat över hans hastiga reträtt ett mörker, som ännu
för publiken ej är skingrat.»

Angående tvistefrågorna inom författningen vädjade både
konung och råd till ständernas dom. Från bägge sidor
arbetade man för att vinna bundsförvanter till den avgörande
riksdagskampen. Som vanligt kringspredos skrivelser om
stridens orsaker — naturligtvis starkt partifärgade. Men ett
ännu mäktigare vapen kom nu för första gången till
användning, då rådsherrarne och deras vänner på våren 1755 började
utge en politisk veckotidskrift med namnet »Ärlig svensk».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free